Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt lugnt stod och såg på huru de bägge
partierna tvistade om utrymmet vid trappans fot.
— Jag önskar göra en enda kort forfrågan hos
Herr Stor-Novgorod; skall den där uppgörelsen
där nere räcka länge?
Rörik ryckte på axlarna.
— Det är inte gott att veta. I fjol räknade de
upp sina anor och värdigheter, tvistade och trätte
i timmar om vem som skulle tagas emot först.
Stig därför upp, Sune Haraldson, och — med ett
elakt löje tillade han — måtte dig väl gå.
Sune steg uppför den branta och höga
trappan, som på utsidan av huset ledde direkte till
andra våningen. Den täcktes av ett klumpigt, i
brokiga färger målat tak, uppburet av grova,
rappade tegelpelare. Från trappan kom Sune genom
en låg, bred dörr, som öppnades av en rödklädd
träl, rakt in i possadnikens rum. Det var ett litet
med kryssvalv övertäckt rum. Ankarjärnen, som
sammanhöllo de klumpiga valven, löpte i kors
fritt genom rummet och voro starkt förgyllda.
Valvet var gräsgrönt med stora konturerade
ornament i cinober. Väggarna täcktes med
orientaliska mattor. De små fönsterna i de ytterligt
tjocka murarna gåvo ett så sparsamt ljus åt det
lilla rummet, att den råa, färgstarka dekorationen
i den skumma dagern verkade både harmonisk
och rik. Possadniken, en kortvuxen, bredaxlad
man, var klädd i full ståt. Han bar en underrock
av brokad, däröver en pälsfodrad, purpurfärgad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
