Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göt sitt bländande vita ljus över tavlan. En
otrolig mängd åskådare, roddare från Volchoff,
pojkar från gränderna, borgare, som gått ut att
fröjda sig åt våren, slogo en ram av färglöst
grått och svart kring denna rörliga bild.
Sune Haraldson sökte förgäves tvinga sig
igenom den skara, som stod närmast trappan; ingen
gav vika. Över barriären kunde han ej heller
komma, ty där hade Kiews ryttare trängt sina
hästar så tätt mot handräcket, att ingen kunde
gå varken ut eller in. Det återstod Sune intet
annat än att vänta. Plötsligt ljöd en fanfar ifrån
trappan, och en praktfullt klädd härold trädde ut
på det översta planet och förkunnade för
menigheten, att Herr Stor-Novgorod, possadniken
Wsevolad Borisovitsch, som sed och hövlighet det
bjöde, först vid Ilmenporten hälsat furstens från
Wladimir och Susdal sändebud välkomna och
sedan vid samma port furstens från Kiew
sändebud, samt att han lämnat åt de högvälborne
herrarna själva att bestämma vilkendera av dem som
först borde få företräde hos honom. Då de
högvälborne emellertid icke kunnat enas om saken,
sade han, vars tid vore strängt upptagen, sig icke
längre kunnat vänta med denna sak, varför han
för att visa sitt tillmötesgående beslutat att själv
i morgon besöka sändebuden, främst de från
Kiew, ty de voro de äldsta till åren och hade haft
den svåraste vägen att tillryggalägga, sedan de
från Wladimir och Susdal, och hoppades han, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
