Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de högvälborne sändebuden skulle finna sig i detta
hans beslut.
Stor-Novgorods borgare, fria, oberoende, vana
att öppet yttra sig vid folkförsamlingarna, att
när som helst ge sitt bifall eller sitt ogillande
tillkänna, utropade nu sitt högljudda godkännande
av den vidtagna, kloka åtgärden. Den löjliga
men förbittrade rangstriden utanför possadnikens
palats fick härigenom ett slut. Sändebuden
bestego åter sina hästar och redo, Kiews till det
furstliga palatset, som nu stod tomt, men
Wladimirs och Susdals till furstarnas eget palats, vilket
till deras förargelse och smälek låg utom Kremljs
murar på vägen till den helige Georgs kyrka.
Mängden skingrade sig, och genom de krokiga
gatorna i Kremlj kunde Sune Haraldson åter
komma till stadsporten och vidare över bron hem
till Gutagård.
Possadniken själv gick till gridnitzan, lät
kanslisten söka rätt på gutarnas patent och långsamt
läsa upp var punkt i detsamma. Det förhöll sig
som Sune Haraldson sagt; ingen novgorodsk
borgare finge sätta sin fot inom gutarnas gård
utom i fall av uppror, krig eller vådeld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
