Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i små bördor bära livsförnödenheter och husgeråd
upp till gården. Lille Ulv lekte i solskenet. Disa
och Brunhilde ordnade i rummen. De buro upp
hyenden för bänkarna, kärl till stekarhuset,
silverbeslagna horn, krukor av lera och fat av trä till
dagligstugan. Hängde upp silkesbonader på
väggarna, skämtade sinsemellan över Rörik stallares
täta besök utanför deras fönster, undrande vem
de gällde. Gutarnas vakt, tolv man hög, hjälpte
till där det behövdes. Jublet som hotet i Kremlj
hördes hit över till handelsstaden som en enda
brusande ton, som suset i säven vid insjöns
strand, som slagregnet i skogen, som höstvinden
i tallarnas kronor.
Den långa vårdagen började att taga en ända.
I lysande flammor, i långa strimmor av purpur
gick solen ned. Dungarna blånade, slätten gick i
violett. Natten föll på. Från den helige Petri
kyrka bjödo klockorna folket i handelsstaden att
släcka elden på härden. I Gutagården satt man
kring bordet och samtalade. På bordet brann en
osande lampa. Man undrade om köpmannen
Erik Eskilson skulle komma åter i vår, om många
väringar skulle draga genom staden till
Miklagård, om vänner, släkt och bekanta ännu levde.
Så småningom dog samtalet ut. Lille Ulv hade
somnat. Disa började att lösa upp spännena på
sin klädnad, då plötsligt taktfasta steg hördes
därute och oförsynt starka slag mot Gutagårds
portar. Vakten kom in och ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
