Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från trapp-planet såg man över de små karelska
rökpörtena och över mängden av fatburs-stugor,
badstugor, stall och fiskebodar Ladoga i all
sin storhet, vid och bländande så långt ögat nådde.
Ingenstädes skönjdes skär eller klippor; landlös
var horisonten och böljorna brusade ohejdade så
långt blicken bar. Här lärde sig människorna
fysiskt att se långt, andligt att fatta sakerna stort.
Det eviga spelet mellan luft och ljus, solens och
vågornas spel, gjorde deras öga känsligt för
färgernas lek.
Uppe på trappan stod gamla Elka Merikoski,
skuggade med handen över ögonen och blickade
söderut. Hon väntade med otålighet sin broder
Hanka, han borde ha varit där redan kvällen
förut. Vårsolen drog en strålande gyllne väg över
Ladogas yta, på vilken hon längst i fjärran kunde
se några svarta punkter röra sig. Kunde det
vara hennes folk, hennes båtar? Den gamla
fixerade föremålen skarpt; nej, båtar var det ej:
det var en flock av sälar som lekte på de sista
isflaken, dem Volchoffs strömdrag fört ut i
Ladoga.
Och sonen Orvo sedan? Var kunde han vara?
Hon betvang sin oro, gick ned till älven, gav sina
befallningar om fisket, om huru siken skulle
torkas, rökas och saltas, gav order om vårbruket och
svedjelandet; ingen kunde på henne se, huru
starkt hon var upptagen av bekymmersamma
tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
