Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strimmor under de massiva åsarna. Längs stugans
väggar löpte breda, fasta bänkar, och högst uppe
i rummet, vid den ena gavelväggen, där husets
hedersplatser funnos, stod ett stort vitt furubord
omgivet av lösa bänkar.
Vid bordet, lutad mot väggen, satt Elka.
Dagern föll bakifrån över hennes gråa hår och drog
en bred linje av ljus kring det ädelt formade
huvudet och de nästan manligt breda axlarna.
Endast med svårighet kunde man skönja hennes
drag. Framför henne satt hennes broder Hanka,
en gammal vithårig man, med ett par sympatiska,
blågrå ögon, som klart och välvilligt blickade
omkring sig och som talade om, att ehuru anletet
var fårat, håret vitt och nacken böjd, han dock
vad förståndets skärpa beträffade, stod på
samma höjd som förr. Gamle Hanka hade kastat
av sig sin päls och mössa; han satt i sina vita
karelska yllekläder vid bordet och hade just slutat
att äta.
— Är du mätt nu, Hanka? frågade värdinnan.
— Ja, det är jag, svarade gamle Hanka, och
det blev tyst i stugan. Man hörde endast
trälinnorna nere vid elden mullra med kvarnen, tala
med halvhög stämma och syssla med hushållet.
— Nå, Elka. Vad vill du mig, syster? frågade
Hanka.
— Kväll Bårdson, ropade Elka och såg
forskande nedåt eldstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
