Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Bra svarat, sade Hanka förtjust. Och vore
jag ej så gammal, skulle du få svar på tal i runor.
Men dina sånger hoppa lekande som vårbäckarna
på Valamos berg, från avsats till avsats. Mina
flyta som en maklig å mellan låga stränder på
Ilmens slätter. Nå, Elka, vad säger du nu?
— Vad skulle jag ha att säga? svarade Elka
lugnt. Men denna oväntade medgörlighet och
det fördolda talet om en varägisk sonhustru
oroade henne. Hon misstänkte något försåt eller
något äventyr bakom detta sonens ljusa, litet
spefulla löje, som hon nyss sett, men vad det var,
kunde hon ej utgrunda.
— Dock, säger Orvo, på ett villkor går jag in
på vad du begär av mig, moder. Jag skall skaffa
mig en hustru. Men själv vill jag fria, själv
föra följet och själv styra den första båten.
Men detta ville Elka ej vara med om. Det vore
mot familjens sed; ingen i Merikoski hade sett
något dylikt. Det vore en förolämpning mot
Hanka, nejdens bäste talare och talman, det vore
rent av opassande. Hade det gällt brudrov, då
hade saken ställt sig annorlunda — — —
Det kostade gamle Hanka mycken möda att
mäkla fred mellan mor och son. Till slut enades
man om att Orvo skulle få sin vilja fram, det vill
säga, han skulle ha ledningen av expeditionen
under färden, men då man hunnit brudens gård,
skulle Hankas talargåva och erfarenhet anlitas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
