Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skulle vara den som bure fram vad som skulle
sägas.
Så var då efter timslånga överläggningar allt
klart, och nu skulle brudgåvorna visas för
talmannen. Mor Elka gick upp i borgen med tvenne av
släktens yngre kvinnor och tog ur dess
(förrådshus fram en av renhudar omlindad packe, som
nu bars in i stugan, där skatterna drogos «fram och
lades upp på det stora furubordet. Främst vid
bordet satt Hanka, den blivande talmannen, och
sedan släktens äldste betrodde, bland dem den
gamle sångaren Osmo. Bakom männen skockade
sig de unga kvinnornas skara samman. Andlösa
av spänning och iver åsågo de, huru gåvorna
drogos fram ur det skyddande omhöljet. Först
visade Elka ett armband, ett härligt varägiskt
arbete, i vilket man såg midgårdsormen utsmidd
i guld med ögon av dunkelröda rubiner, den bet
sig själv i stjärten. Så såg man ett karelskt
armband av fint silver; i det voro heliga hakkors och
femuddiga stjärnor inristade. Det skönaste
smycket var ett band av turkosblåa glaspärlor från
Miklagård,- så långt att det kunde lindas fem varv
kring halsen. För dessa pärlor, som i släkten
ansågos äga ett omätligt värde, hade en hel stam
av merer under ett fyraårigt krig fått gå i döden.
Det hade generation efter generation varit
familjesmycket, det som vid de stora släkt-,
offer-och tingsdagama prydde Merikoski husmoderns
bröst, som så att säga betecknade hennes höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
