Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stego även Orvo, gamle Hanka och Kväll
Bårdson. I den andra stod Rörik vid styret. Han
ansågs känna Ladogas stränder nästan lika väl
som Orvo själv.
Uppe på den stora stugans trappa stodo
kvinnorna med Elka i främsta ledet och sågo, huru
båtarna lade ut. Nu voro de på väg alla tio; så
där ja, vid udden därborta skulle de vika upp
mot norr för att sedan styra in i Merikoski och
kämpa mot Svirs ystra böljor och vilda
strömdrag. Men, vad nu? Vad ville detta säga? De
veko tvärtom rakt söderut. Ett utrop av
förvåning trängde över kvinnornas läppar. De sågo
upp mot Elka liksom för att Ifå en förklaring, ett
svar. Men Elka stod tyst; hon skuggade med
handen över ögonen för att dölja sin upprörda
stämning och gav intet svar. Allt längre foro
båtarna söderut, ned mot Ladogas grunda, av
sandbankar och om våren av lätta dimmor
hemsökta nejder. När den sista båten rodde in i den
rosa- och violettfärgade dimma, som lätt såsom
människans andedräkt simmade över sjöns i blått
och guld skiftande yta, sågo de undrande upp till
Elka. Någon riktade till henne en fråga men
utan att få svar. Och då de härav anade att
något, som icke ens Elka visste, vore å bane, gingo
de viskande och undrande in, envar till sitt. Elka
ensam stannade kvar, ett rov för de mest stridiga
känslor.
Vad skedde här nu och vem hade satt det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
