Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drag, men vad tror du han gör? Han har låtit
staka ut vägen längs kusten. Störar och flytande
märken, sådana gutarna begagna i floderna, har
han lagt ut mellan sandbankarna vid varägernas
udde. Där vill han–––––––-
— Då är han förlorad, skrek Hanka utom sig
av förtjusning. Hans vrede var nu förgången,
han kände lyckan, lyckans ljuvhet, känslan att
kunna hämnas lidna oförrätter. Vi döda honom,
taga hans dotter och hans egendom, sade han med
stockad röst. Orvo, du är karelarnas störste son.
I tapperhet och försdagenhet är du vår förste,
liksom i saga och sång. Och om du visste vad allt
jag lidit av den mannen, av denne Sune
Harald-son. Alla oförrätter jag som den svagare fått
underkasta mig. Men nu —–––––-
— Nej, Hanka, som du råder, kommer det ej
att gå. Hör mig vidare. Vi ha flyttat Sune
Ha-raldsons sjömärken––––––
Hanka saknade ord för sin beundran över
denna list.
— Två pilskott utom den rätta fåran går han
på grund. När hans båt fastnat, rusa Rörik och
Kväll Bårdson över honom, vi andra ligga på lur
i viken vid varägernas udde. De taga flickan, och
faller Sune Haraldson i deras händer, taga de väl
•honom med. Båtarna lämna vi åt sitt öde.
— Nej, vi plundra dem, Sune är rik, mäkta rik;
tänk vilket tillfälle, avbröt Hanka.
— Nej, vi plundra ej. Vi kasta de döda i sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
