Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kväll togs upp i en av de andra båtarna och
Orvo ledde Disa till sin båt. Hans män hade gått
ombord på Sunes farkost och börjat att kasta ut
de döda.
— Vad ären I för män, som frukten de döda?
Var äger nas drakar bären I i fören, odh dock ären
I räddhågade män!
Utom sig av smärta, av blodförlust och
skamsen över Disas hånande ord, gav Orvo nu i en
olycklig stund en befallning, som stred emot
överenskommelsen.
— Låt de döda vara, sade han. Alle man
ombord och till årorna.
Kväll Bårdson hade släppt vilddjuret inom sig
löst. Kommen i karelarens båt hoppade han i ett
långt språng i Sune Haraldsons båt för att kasta
ut de döda. Men med ett tag mot bröstet och en
ed vacklade han nästa ögonblick och föll
överbord. När han drogs upp ur vattnet, var han
död. En karelsk pil hade trängt in i hans hjärta.
— Vem sköt den pilen? skrek Orvo ursinnig.
Vem? vem?
Ingen hann svara på frågan, förrän Or-vo själv
sjönk samman, utmattad av blodförlust.
Hanka tog ledningen av expeditionen.
— Följen mig, I män från Karelen, befallde
han, och det bar österut i snabb rodd. Återflytta
sjömärkena, som man kommit överens om, kunde
man ej göra, ty nu var det redan mörkt. Rörik’
och Kväll voro döda, Orvo svårt sårad, och dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
