Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skriver all den ofärd, som kommit över mig.
Glöm ej att säga honom, att jag var förtrolig
vän med possadniken, men från den stunden
Rörik blev hans stallare, blev denne mig oblid.
Rörik följde efter min dotter Disa, var hon än
gick, jag drev honom bort, se där vanför han
förföljde mig.
— Spara dig, broder, tills Ulv kommer, du
skadar ditt blod och med denna sorg och klagan
förkortar du endast de få timmar du ännu kan
ha kvar att leva.
— Jag kan ej, jag kvävs av denna börda. Jag
måste få tala ut. När novgorodske män sände
bud efter mig, vem var hos dem? Jo, Rörik
Grimson. När Gutagård, den härliga, brann upp,
och allt störtade samman, såg jag Rörik Grimson
som den förste rusa in genom porten tall det
område han som possadnikens man var förbjuden
att beträda.
— Nu, broder, nalkas de tornet Kik-ut och
hamnpålarna, se, det är minst hundrade,
väl-lastade snäckor. Nu ha vi Ulv här, och när han
kommer med sina varor, är denna fattigdomens
tid över.
Den sjuke hörde ej på henne utan fortfor:
— När vi flydde från Aldogaborg, hade han
flyttat om våra sjömärken, män i drakar överföllo
oss, där vi sutto på grund, med ett regn av pilar
och dödade våra män. Jag såg en rödhårig man
1 fjärran, jag körde uppländsk tunga talas. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
