Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne Rörik Grimson nu är; stor är världen och
tjugu år ha gått sedan han bröt mot oss och
vår släkt.
Nu såg man, huru den sjuke ansträngde sig,
halsmusklerna arbetade, struphuvudet for upp
och ned, och med uppbjudande av all sin makt
kunde han framviska det enda ordet: — Kiew!
— Kiew, är han där, då skall han ej undgå
mig, ty dit är jag färdandes, men i detsamma
märkte Ulv, huru föga dessa ord svarade mot de
känslor av hat han som gosse burit inom sig och
mot vad hans fader nu väntade av honom, och
han reste sig upp.
— Fader, jag skall gå från furste till furste
i Gardarike, jag skall gå till Miklagård och
Särk-land, om så behöves, för att hämnas på den man,
som kränkt dig, min syster och min broder, det
lovar jag dig.
Spänningen i den gamles ansikte gav sig, lugn
och belåten låg han där. Man sände bud efter
prästen. Sune Haraldson salvades med helig olja,
begick den heliga nattvarden och dog två dagar
därefter, så vitt man kunde se nöjd och utan att
ha yttrat ett ord. Hans son löste honom en grav
i Nikolai heliga kyrka, betalade för själamässan,
och drog så ut i världen. Sune Haraldsons saga
var slut, men hans lidelser, hans hämndbegär
likasom hans förvärvsbegär levde åter upp till nytt
liv hos sonen Ulv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
