Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i spetsen, som hette Kristoffer, efter den helige
Kristoffer färjkarlen, som enligt legenden bar
Kristus över Jordanfloden. Fartygen voro av
olika slag, där funnos snäckor, skepp, till och med
två gamla hedningaskepp med drakar i fören,
koggar, barsar och holkar, men alla roddes de,
de seglade endast i medvind, och alla hade de
styret på sidan. Skeppen voro, med undantag av
ett litet förvaringsrum, odäckade. De hade blott
en mast. Fören stod högt upp och var prydd med
färger, rikt målade flata ornament och små,
grovskurna helgonbilder.
Man rodde så att man hade nytta av vinden och
höll sig så nära land, att man aldrig förlorade det
ur sikte. När man rott en vika, omkring en
sjömil, bytte roddarna om. Till natten kastade man
ankar, satte ut vaktskepp, gick själv i land och
gjorde upp eld. Maten kokade varje båtlag själv,
men en ölbryggare höll man sig gemensamt. Det
ena av Ulv Sunesons fartyg, som hette „Heliga
Gertrud”, var en sextiosessare, det vill säga den
hade trettio par roddare, och den rymde 130 man
med last och allt. I det fartyget färdades Egil
Jarlaskald, och dit bjöds efter första nattvakan
Svantepolk för att tala om sina planer i Kiew.
Svantepolk var en märklig man, hans fader
hade varit furste i Torschok, men då han icke
gått in på att för novgoroderna stänga
Volga-vägen i enlighet med furstens i Kiew önskan,
hade han blivit fördriven. För att hämnas hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
