Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det erkände alla, men så hade varägerna kommit.
Med dem kom man dock överens, de voro få och
dåliga fiskare, ty de gåvo sig ej tålamod att
länge stanna kvar, utan sålde, köpte och voro
ständigt på vandring mellan Novgorod och Ladoga.
Så kommo esterna och tavasterna, och nu sist
hade till och med slaverna gjort sig räkning på
att få vara med om fångsten, och detta var värre,
ty i nödfall kunde de lita sig till Novgorods
folkförsamling.
I år ville Orvo därför fara i god tid till
Vol-choff, ja, om möjligt innan floden ännu
avkastat sitt istäcke, för att vara den förste på
platsen. Han höll i den stora stugan sin
vårstämma med de äldste, som alla funno hans
förslag gott, och det beslöts sålunda, att ett
trettiotal av stammens unge män förutom hans egna
trälar skulle följa honom åt till Valkova by. Och
nu blev där ett stök i gården. Trälkvinnorna
fingo mala dag och natt i handkvarnen vid
härden. lisa lät den tavastländska trälinnan Kyllikki
baka kakor och grädda grötar, lägga in torkat,
rökt och saltat kött till männens vägkost. Orvo
samlade familjens vapen och skidor, lät trålarra
bära dem till den heliga lunden, vid vars ingång
smedjan var. Där stod han sedan dagen i ända
med sina trenne söner, av vilka den yngste drog
blåsbälgen, medan de andra lärde sig att vässa,
härda och smida vapen, allt vid ljudet av
trollrunor, besvärjelsesånger, löftes- och bönerunor, dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
