Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männen sig in i skogen, ty så länge skaren höll,
gav man sig ej ro att vila. Mellan dungar av asp
och al, i skuggan av furor och björkar, där snön
ännu var hård, sökte man sig fram genom ödsliga
obebodda nejder på obanade stigar. Här och där
hörde man, huru de unga tallarna och granarna
knäcktes, det var älgen, som flydde i susande fart
genom skogen. Tjädrar och orrar flögo i
bullrande flykt mellan björkens rimfrostklädda
grenar. Icke ens ekorren, detta eftersökta djur, gav
man akt på, framåt, söderut bar det av till mot
middagen, då snön blev så mjuk och blid och
häftade vid skidorna och fastnade i stora klumpar på
skidstavarna, att man blev tvungen att stanna.
Svetten stod männen i pannan, värmen ångade
från dem, när de slutligen i skyddet av ett par
väldiga granar slogo sig ned till vila. Sedan man
ätit och vilat sig och sedan isskorpan mot
eftermiddagen åter hårdnat, börjades färden på nytt.
Icke en by, icke ett tält, icke en människa såg
man på den långa vägen. Mot aftonen sökte man
sig åter till Ladogaisen, som här var spröd och
bräcklig, tärd av vårsol och vågor. Vid Sjäsfloden«
mynning togo anförvanter och vänner emot
färdmännen med badstuga och gästabud och en
uppeldad stuga.
Vid middagstiden följande dag kom man till
heliga ställen, till den ort, där för månghundrade
år sedan Merikoskisläktens makt och ära
blommade. Här stod en gång karelarnas stad, besjun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
