Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, tar hela hans kroppsliga styrka och hans
uppmärksamhet i anspråk. Klädd i ett par
lång-skaftade pjäxor av sälskinn, med sulor av tjocka
blystycken och rock av skinn, går fiskaren ut i
forsen och väljer sig en plats, där vattnet når
honom ungefär till knäna och där han är säker
att ej halka. På ryggen bär han en djup håv,
stadigt fastbunden mellan axlarna, med en annan
grundare, vars mynning är lika stor som den
förras, börjar han nu att håva i forsen uppifrån
och nedåt gång på gång. När laxen eller siken
strävar uppför forsen, faller den i försåtet odh
kastas då med en behändig knyck in i den håv,
som är fäst på ryggen. Detta måste ske
blixtsnabbt, ty i annat fall hoppar fisken lika vigt som
listigt ut ur fångstredskapet. När håven fyllts
så, att fiskaren icke längre förmår motstå
strömmens virvlar odh de sprattlande laxarnas
försök att göra sig fria, lämnar han sin plats åt en
annan. Själv går han till badstugan för att
gnidas varm efter den timslånga vistelsen i det
kalla vattnet.
När arbetet för dagen är slut, samlas man så
vid eldarna, och då kommer det lätta karelska
lynnet fram. Det glada pratet, den spirituella,
dräpande repliken, skämtets gåva, som karelaren
ensam bland alla finska folkstammar äger, gör
sig då gällande. Vid den sprakande Ibrasan går
stånkan med den kryddade björklaken och det
hembryggda ölet omkring i laget. Man förtäljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
