Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid lynne att denna vackra, strålande och ljusa
majdag gå in i sin mörka håla. Det tog tid iör
eremiten att få den in i dess sedvanliga bostad.
Urho hade lagt Thora på en bädd av löv
utanför hyddan, hon var mycket blek, och smärtan
drev svettdropparna fram på hennes panna.
— Du är god, Urho, sade hon suckande, och
när hon såg huru förlägen han var, tilläde hon:
— Gör som den helige Nikeforus sagt. Thora,
Röriks dotter, är utan vank och lyte; hon
behöver ej blygas att visa sig, tilläde hon med ett
bittert löje, jag vill hellre att man ser mig med unga
ögon, som smeka, än med gamla, som begära.
Knäpp up{5 maljorna på mitt livstycke! — Och
själv hjälpte hon med den friska handen att lossa
snöret i livstycket.
Urho gjorde som Thora bad. I detsamma kom
den helige Nikeforus, en gammal vithårig man,
klädd i den höga ullmössa som de ryska munkarna
begagnade. Han hade en skål med vatten och en
handduk, han tvådde väl sina händer och började
sedan att med långa, mjuka fingrar varsamt gå
över hennes anlete.
— Du är lika vacker som ung och högättad
och av varägisk börd är du, jag känner det på
pannans välvning och kindens form. Låt oss se
vad dig felas! Han blottade hennes vackra axel
och barm, och efter att varsamt ha rört vid det
sjuka stället, sade han med mycken medkänsla: —
Din arm är ur led, min dotter, men med gudsmo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
