Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ders och helgonens hjälp skola vi få den bra
igen. Du, min karelske unge vän, jag hör på ditt
tungomål, att du ej är varäg och på din stämmas
klang, att du är ung, stick din hand här under
armhålan, håll stadigt fast och släpp ej ditt tag,
vad som än händer, förrän jag säger dig till.
Ur ho stod där darrande och bländad, och
rodnande lydde han munkens befallning. Han kände
barmens unga, fasta rundning och hödl den unga
sköna kroppen hårt tryckt mot sitt bröst, medan
det vackra röda håret kittlade honom i ansiktet.
— Nu, sade Nikeforus, var stark! Ett häftigt
ryck i armen, Thora skrek högt av smärta och låg
ett ögonblick utan medvetande i UrhoS armar.
Med lätt och skicklig hand förband eremiten
med Urhos hjälp den sjuka armen.
— Bär flickan in i min hydda och lägg henne
mjukt på björnfällen, ty nu behöves endast vila
och ro. Om några timmar kan hon åter rida hem.
Medan den blinde försökte att resa upp Thora
på bädden, kom han att röra vid hennes armring.
Ett ögoniblick dröjde hans fingrar därvid ocih
därpå frågade han Urho sakta med en röst, som
han fåfängt sökte att behärska:
— Är jungfrun Rörik Grimsons dotter eller
måhända hans maka?
— Jag är Rörik Grimsons dotter, svarade
Thora, som hört hans ord, men huru veten I,
helige fader, det?
— Den armring du bär har en gång tillhört en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
