Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäst han så satt belåten med sig själv och sin
värld, kom hans hushållerska med en korg humle,
pors, timjam och andra starkt doftande örter och
satte sig hos honom. Plötsligt gick ett moln över
solen, och värmen och trevnaden voro fborta.
Olga, så hette husets vårdarinna, en fyllig kvinna
med runda armar, små händer och ett par bruna,
oroliga pepparögon, repade sin humle och de
övriga ampert doftande växterna. De sutto en god
stund tysta, så sade Olga:
— Det här skummande ölet skolen I spara på,
ty nästa brygd blir ej lika god.
— Varför det? frågade possadniken
misstroget.
— Jo, sen I, om en brygd riktigt skall lyckas,
behövs det många ting, det är inte nog att maltet
och humlen äro goda, det vill många slags
signe-rier tiU, och först och främst klockringning. När
det här ölet, som I skolen spara på, låg uppe i
löftet, så ville det alls inte jäsa. Då det var
askonsdagsmorgon, gick jag dit upp för att se över
det, just innan S:t Peter och Nicolaus skulle
ringa in helgen. Så öppnade jag alla luckorna
till loftet, och när så de heliga ljuden började
tränga in, då vart det i samma stund ett jäsande
och porlande i de fyllda karen, så det var en lust
att se, och hela Guds eviga påsk ringde
klockorna över ölet, så att det var nära att jäsa över
alla bräddar. Men så blev det också ett
kostbart öl, ampert och sött; och hållit sig har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
