Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde possadniken ej, han försvann med stora
steg och slog porten igen med en skräll, så att
hela huset darrade och tuppens vårvisa blev
avbruten mitt i melodien.
Men Olga gick gråtande in till sig, föll ned
framför sitt hushelgon och bad innerligt och
varmt, att det skulle sända kopporna över Thora,
så att hennes fagra anlete bleve fördärvat, och
återföra Svjatoslaw Birissovitsch, falska hjärta
och kallnade kärlek till henne.
Hon lovade giva jungfru Maria sitt
korallhals-band, två vridna, röda vaxljus och att aldrig,
aldrig glömma henne, om hon kunde återvinna sin
Svjatoslaw och åter se hans goda löje från forna
lyckliga, vårliga dagar. — Men snart måste jag
få min ödesbok utfylld, ty jag härdar icke ut i
detta tillstånd av ständig förtret och ovisshet,
vrede och oro.
När Urho lämnat possadnikens gård, red han
genom de trånga gatorna, som ställvis voro
belagda med sandstensplattor från Volchoffdalen,
ställvis bildade stora dypölar mellan byggnaderna,
till svärdfejaren Hindrich tysk, som hade öppen
bod och smedja i samma hus, där lübeckarnas
gilleslokal var inrymd och där liggarna från
Lübeck, enligt rådets befallning, måste bo.
När Urho red över stenläggningen, lockade
hästarnas hovslag folk till fönster, gluggar och
portar. Man trocfde först att det var lübeckarna,
som begynte sitt ofog, ty när de lübske voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
