Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
possadnikens frågor blevo obesvarade, tills han
missmodig tystnade och drog sig, även han, inom
sig själv.
Då ooh då betraktade han henne förstulet, där
hon tyst red på sin passgångare. Det tycktes
honom som om ’hon vore ’förbytt, vore en annan
Thor a, nästan skönare än den han sett i går, ja
ännu i dag på morgonen, då hon begav sig till
jakten; det festliga, det praktfulla hos henne, som
manat ut männen ooh lockat och dragit dem likt
en fanfar, var borta. Hennes färg var ej så hög,
men den var varmare, hennes skönhet (hade fått
en prägel av finhet och innerlighet, som den förut
saknat och som gjorde henne ännu mera
bedårande i possadnikens ögon.
På eftermiddagen kommo de hem och mottogos
av fru Borga med den för sjukliga personer egna,
sorgbundna vänligheten. Thora var emellertid
redan så återställd, att hon bestämt vägrade att
intaga sängen. Hon gick, sedan possadniken tagit
avsked, omkring i huset ooh trädde, då luften
kändes tryckande, kvalmig och åskdiger, ut i den
lilla trädgården, som vette till Archippas gård
och hans stora bofälliga stuga. Här satte hon
sig i ena ändan av trädgården, på den bänk, som
hennes fader låtit slå ihop kring ett. gammalt
äppleträd, och här satt hon ännu sedan solen
sjunkit ooh sedan skuggorna, som om dagen lägrat
sig vid stugornas mullbänkar, långsamt och
smygande stigit högre och högre upp. Rödhaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
