Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom sina underliga långdanser, (här sjöngo
vandrande sångare sina kväden. Och på
strandbrin-ken sutto de gamla och njöto om våren av
pånyttfödelsens fägring, om hösten av färgernas
brokiga prakt och vemodets stilla lycka, medan
de unga täljde för varandra den evigt unga sagan
om lyckostormar på kärlekens sjö.
Nu hade man samlats här i god tid för att
beskåda en hästkamp och i förhoppning att få höra
Egil Jarlaskald, om vilken ryktet förmält, att han
sjungit för nordens förnämste drottar och
körningar och av dem lönats med dyrbara gåvor, vapen
och smycken, gods och guld. Man hade burit ut
hyenden av skinn och kläde, brett ut dem över
den upphöjning, som fanns anbragt på lekvallen
närmast torvmuren mitt emot ruinerna av Ruriks
hus.
Possadniken själv, blomstrande, nyrakad och
frodig, hade infunnit sig med Thora och hennes
faster och med dem intagit den förnämsta platsen
på upphöjningen. Det sades allmänt, att den
gamle possadniken giljade till skön Thora och att
Rörik och systern ej vore emot partiet, men om
Thora sades det, att hon med ovilja såge
possad-nikens böjelse för henne.
Närmast dem sutto stadens äldste och ädlaste
med hustrur och döttrar. Man såg där Olga
den väna, Gunlög silkeslock och Sofie, Jaroslaws
dotter, hon med de härliga, svarta ögonen och
den fuktiga, varma blicken, den kortvuxna Tat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
