Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulv såg sig omkring, och hans bKck stannade
på Thora, som stod vid Egils sida.
— Nåväl, herre till Aldogaborg, jag skall i
morgon begära min belöning.
— Och du, Urho, har du funnit sju, som tala
vårt tungomål?
— Nej, endast sex funnos i Aldogaborg.
— Nåväl, jag blir själv den sjunde. I morgon
tredje timmen efter soluppgången ringa S:t Petri
klockor till folkförsamling; gör dig färdig att
tala för din sak.
— Tack, Aldogäborgs possadnik, jag skall vara
färdig, svarade Urho.
— Tacka icke mig, tacka henne där, hon har
lagt ett gott ord för dig och ditt förehavande.
Urho såg upp och mötte Thoras blick.
— Det var det minsta jag kunde göra för dig,
svarade hon vänligt.
— Man nu skola vi se hästkampen, ropade
possadniken livligt.
Män sprungo fram, slogo fyra starka pålar i
jorden, mellan dem spändes linor och så leddes
hingstarna fram. De «hade sina hovar ombundna
med tjockt ylle, ty meningen var att de ej skulle
få fördärva varandra. Män, klädda i brokiga
dräkter och hållande i handen långa, böjliga,
platta käppar, med vilka de kittlade och hetsade
hästarna, följde dem in i inhägnaden. Hingstarna
reste sig genast på bakbenen och ryckte
med ett gnäggande skri mot varandra. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
