Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urho hade lycka med sig. När de ottvakne
tupparna väckt honom med sitt galande, öppnade
han dagerluckan i Archippas stuga och såg med
glädje att ett milt vårregn hade fallit under
nattens lopp och att solen, så klar som någonsin, gick
upp ut en bädd av fantastiskt rivna moln.
Han gjorde sig i ordning till den stora och
svåra uppgiften att för första gången tala
offentligt, och det till på köpet inför Aldogäborgs
styrande män och i en sak, som gällde hans folk och
hans fader. För väl tionde gången genomgick
han i minnet huru han tänkte lägga sina ord.
Gamle Archippa såg efter att han fick en god
frukost, att hans dräkt var otadligt vit, hans
vapen blanka och hans silverbrisk glänsande.
Redan en timme före den utsatta tiden gingo de
två karelarna ned till lekvallen. Den var nu
omspänd med starka linor, innanför vilka endast
statens röstberättigade fingo obeväpnade inträda,
alla övriga samlades vanligen på torwallen eller
på ruinerna av Ruriks forna hus. På den stora
upphöjningen inom den omhägnade platsen togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
