Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll, utan höll sig jämnt som dånet av en
långsträckt fors. Det (blev allt mera och mera trångt
inom inhägnaden. Nu slutade klockringningen
med trenne långdragna, nästan ’sorgligt ljudande
slag. I detsamma stego possadniken i sin
ämbetsdräkt, canonicus i sin långa rock och andra
stadens honoratiores upp på upphöjningen och
in-togo sina platser. Det nästan svartnade för
Ur-hos ögon, där han stod bredvid gamle Archippa
och såg alla dessa tillrustningar, som på sätt och
vis i främsta rummet gällde honom. Han såg
över menigheten upp till platsen, där Thora,
omgiven av sin uppvaktning, leende och intresserad
såg sig omkring; nu märkte hon Urhos
förlägenhet och nickade vänligt uppmuntrande till honom.
— Män från Aldogaborg, sade possadniken
med sin dånande stämma, på uppmaning av jäve
karelske män han I sammankallats till
folkförsamling iför att höra vad de ha att säga eder.
En samhällsbevarande medborgare, en rik
köpman och en av stadens stödjepelare, frågade nu:
— Huru många karelske män ha anhållit om
denna församlings sammankallande, och äro de
alla kunniga i varägiskt språk?
Possadniken blev förlägen, men blott för ett
ögonblick.
— De karelske männen äro väl endast sex, men
då jag vid viktiga tillfällen ensam kan
sammankalla stadens män och då jag förenat mig med
dem så —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
