Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulv vände sig till Svantepolk, som dyster satt i
båten bredvid honom.
— Säg mig, Svantepolk, du nämnde på färden
från Visby att du kände en man, som hette Rörik
Grimson, vad vet du om honom?
— Mycket vet jag om honom, ty på kejsar
An-dronici tid voro vi två de yngsta bland varägerna
i Miklagård. Han lämnade kejsarens tjänst före
mig och blev stallare hos possadniken i
Novgo-rod. Han var en storväxt och stolt man möd
rött hår.
— Just den mannen är det, svarade Ulv.
— Jag sändes sedan av min fader jämte andre
furstesöner till den helige Georgs kloster utanför
Novgorod för att lära mig att skriva och läsa
de gamla lagarna.
— Kan du läsa och skriva? frågade en av
varägerna förvånad.
— Jag har väl kunnat litet förut, men har nu
glömt det. Vad man aldrig behöver, blir snart
förgätet.
— Fortsätt, Svantepolk, sade Ulv upprörd.
— Till lärare hade vi en märkvärdig man,
Rörik Grimsons vän Nikeforus, han ilär nu kallas
den helige. Han var en grekisk prins, som för
sin stora språkkunskaps skull anställts som
var-ägernas tolk. Han talade vårt språk och kände
våra sägner så väl som trots någon man från
Island. Senare blev han bländad med glödande
guldplåtar på befallning av sin egen moder, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
