Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orvo lät i största tysthet skjuta ut båtarna och
i ilande fart ro över till den fientliga stranden.
När den sista båten lade till, hade fienden ännu
ingen aning om vad som väntade dem, men när
karelarna, varsamt smygande mellan träden,
kommo till slavernas gamla lägerplats, hälsades
de oväntat av ett vilt skall. Det ivar slavernas
hundar, som här rotade i allsköns avfall och som
nu, störda i sin marodering, gåvo hals.
Nu återstod för Orvo intet annat än att genast
skrida till anfall. Han gav det överenskomna
tecknet och hans män rusade framåt genom
skogen. Slaverna hade, varskodda av hundarna,
sprungit efter sina vapen, och de två fientliga
härarna drabbade samman i ’själva backsluttningen.
Orvo hade fördelen av en bättre ställning, men
med ett ögonkast uppfattade han, att slaverna
voro hans män betydligt överlägsna i antal.
Striden fördes i början med yttersta
försiktighet å ömse sidor; av Orvo, emedan han ej ville
lämna den gynnsamma ställningen och stiga ned
i dalen, av slaverna, emedan de, såsom varande
oförberedda och icke kännande fiendernas antal,
ej vågade anfalla de på höjdsträckningen väl
placerade karelarna. Man nöjde sig med att hota,
reta och skymfa varandra, att här och där slunga
in ett spjut, några stenar eller några pilar, tills
man fram emot eftermiddagen så retat upp
varandra, att de hetsiga slaverna gjorde ett
oförsiktigt anfall, tills striden plötsligen var i full gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
