Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från skogen, från slätten, från älvens stränder
och allt fler och fler nalkades de den dånande
forsen och krönet där uppe, där striden stått som
hetast, där Orvo och hans män värjt sig iför
övermakten. Nu var där tyst, så hemskt tyst, endast
forsens mullrande åska hördes mellan furornas
stammar. Ingen besvarade segerropet.
Tystnaden tryckte Urho och slog jublet hos hans
följeslagare till jorden. Här uppe sutto Karelens män
tigande omkring sina döda. Här låg den väldige
Orvo, Karelens värn och styrka, fallen. Hård
hade striden varit, hans kluvna, härliga sköld, den
sköld, som varägerna skänkt honom, hans av
kastspjut upprivna strupe, de nio fiender, som med
krossade huvuden lågo omkring honom, visade,
att han värjt sig som en ringad björn och som den
hjälte han i livet varit. Och Urho lade sina
vapen ifrån sig och satte sig tyst bland de sörjande
vid sin faders lik.
Men natten föll på och kring .horisonten
tornade sig dunkla moln, som stego allt högre och
högre upp mot zenit. Luften kändes het och
kvav, i fjärran fräste blixtar och tordönet rullade
så att forsens dån förstummades. Varma, fuktiga
ilar foro klagande genom furornas grenar, och de
åldriga träden skakade bävande sina hjässor.
Jublet hade tystnat, segern var förbytt i
neder-lag, ty Orvo var fallen, Karelens värn och styrka,
han, den visaste, den störste, han som besjungit
dess segrar och dess sorger, fört folkets talan mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
