Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Aldogaborg, därifrån de flesta skulle vända
åter till fisket. Urho och Disa skulle från
varä-gernas stad taga med sig präst och kyrkosångare,
och därefter skulle liket, följt endast av de tjugu
förnämste karelarna, föras till Merikoski för att
begravas.
På färden nedför floden sade Disa till sin son:
.— Mig tyckes att du icke sörjer din fader så
som du borde, ditt sinne är för visso upptaget av
andra tankar, och då måste det vara
kärlekstan-kar, ty våren är starkare än hösten, så visst som
kärleken är starkare än döden.
Urho lutade sig fram emot sin moder och
sade:
— Det är som du säger, moder, jag älskar
Thora Röriksdotter, och jag blyges att säga dig
det känslan av sorg över min store faders död ej
rymmes på samma gång i mitt hjärta. Jag vet ju
att det är vanvett av mig att tänka på henne, som
är den stolte pjätinikens sköna dotter, men — —
— Och du är Urho, karelarnas hövding, deras
konungs son, svarade Disa stolt, gör som din
fader gjorde, tag jungfrun med våld, älska henne
varmt och vårda henne ömt, och hon skall bliva
lycklig, liksom jag det varit.
Tro mig, min son, en kvinna förlåter hellre en
beslutsam mans våldsamma kärlek, än den, vars
kärlek slocknar bort i blodfattigt vankelmod och
blek obeslutsamhet. Tag henne och för henne till
Merikoski gård, såsom jag blev förd, tämj henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
