Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut i en ström av grova ord och tillmålen mot
Urho, hans fader och hans folk.
— Med vad rätt talar du så som du nu gör?
— Med den starkares rätt!
— Det är ingen rätt alls, men det säger jag
dig, att om mig får du säga vad du vill, om mitt
folk likaså, ty det kommer att leva länge ännu,
sedan vi äro döda, men min döde fader må du ej
understå dig att smäda, ty då–––––-
— Jaså, du hotar, och han rusade på Urho. Det
blev en vild kamp, de fyra männen togo del i
striden, bordet sparkades omkull, ölet rann ner kring
golvet, som gungade under männens brottning.
Urho kämpade som en björn, men förgäves.
Archippa, som stått utanför och hört oväsendet,
ryckte upp dörren och fick se vad som försiggick.
Då rusade han, så snabbt hans gamla ben
förmådde att bära, för att hämta hjälp.
Men possadniken och hans vänner, som nu
övermannat Urho, bundo honom med rep,
överöste honom med skymford, och possadniken svor
heligt, att pjätiniken, som väntades hem i kväll,
själv skulle få döma i denna sak.
— Förstår du Urho, pjätiniken, Thoras fader!
Ligg där i smutsen, du karelarnas konung,
till-lade han hånande, tills vi tuktat dina landsmän på
lekvallen. Kom, mina vänner, tagen edra vapen!
Ni har inga vapen! men jag har, och han tog ned
några spjut, yxor och hillebarder från väggen,
gav dem åt männen, och spottande på den hårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
