Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
I
1148
till sitt slut och från Ebbe hade ingen underrättelse inlupit. Då
tillställde modren Malfreds förlofning med en annan. > Troende
Ebbe död, anställdes bröllop på samma dag som denne skulle
äterkomma. Bröllopsskaran hade redan kommit till bords, men
just som bröllopslaget som lifligast glammade, spänner en guld-
smidd Riddare i sporrstreck fram på gården... Brudens moder,
som i Riddaren igenkänner Ebbe, springer honom till mötes på
gården och meddelar den underrättelsen att han kom för sent,
emedan Malfred redan satt i brudstol med en annan. Förgrym-
mad drar han brynjan och efter några straffande ord hugger hul-
vudet af den tilltänkta svärmodern. Derefter hoppar han ned af
hästen och med det af blod redan sudlade svärdet i hand, går
in i bröllopssalen, der han på lika sätt bestraffar först bruden
och sedan brudgummen, sätter sig åter på sin gångare och rider
bort. Aterkommen till sans, hemsöker honom ängern; af denne
oroad begifver han sig till Rom, hvarest han af Pålven köper syn-
dernas förlåtelse. Men aflatsbrefyet på fickan kunde icke tysta
det derinom klappande bjertats förebråelser. Ilan for derföre till-
baka; för domaren i orten bekände han sitt brott, och blef dömd
att smidd i 7 lisp. jern, 24 timmar vistas på hvar och en af Bol-
mens 363 öar och holmar. Till flyttning dem emellan gals ho-
nom en liten farkost. Vid strafftidens utgång landsteg han på
Angelstads egor i Sunnerbo, gick upp till byn och hvilade sig öf-
ver natten på en höskulle i Jakobsgården. Emellertid hade en
visa diktats om honom och en spågqvinna sagt att då han lick hö-
ra samma visa sjungas skulle hans bojor falla, och han sjelf dö.
Om morgonen kom en piga på ladugården för att mjölka. Den-
na begynte och sjöng visan till slut. Då ropade Ebbe med hög
röst; en del är sannt och en del falskt. Förskräckt lopp pigan
in och berättade händelsen för byfolket. Ebbe yppade sig nu för
de församlade och bad dem följa sig till kyrkogården. Det sked-
de. I vägen dit låg en sten af blåaktig färg, ännu synlig i vå-
gen. På denne uppsteg Ebbe, och med blicken mot himlen ro-
pade, är jag värdig att få hvila i kristen jord, så sker det. Nu
afföllo bojorne och Ebbe dog i detsamma. Han begrofs nära
utanför norra ringmuren, mitt öfver vägen som ledde till luckan
på muren på det alla som gingo denna väg skulle trampa på
grafven; troligen till skräck och varnagel för de lefvande. Nalten
derpå skedde det jertecken alt ringmuren midtför grafyen ned-
föll 24 famnar. Muren blef åter iståndsatt, men föll åter följan-
de natt. Troende att, i följd af dessa jertecken, det var himme-
lens vilja, utvidgade sockneboerne kyrkogården, så att Ebbes graf
kom derinom, hvarest den vid grafven nedsatte stenen än i dag
är alt se, 7, aln ofvan jord. Af bojorne, som enligt af författa-
ren intagen muntlig berättelse, länge varit hängande i Angelstad
gamla kyrka, smiddes de trenne korstecken som äro reste på nu
i”
varande kyrkans tak; de likna fullkomligt vissa af de korstecken-:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
