Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
försörjningsanstalter, och författaren har flere än en gång haft
tillfälle att vid kronouppbördsmöten se hurusom hvarje plånbok
på en fryntligt muntrande framställning af uppbördsmannen oom-
bedt länsats genom liqvid af skatter, den ene för den andre, om
än denne andre var frånvarande. Också har det icke varit säll-
synt att höra Västboarna af Länsstyrelsen berömmas, såsom de
mest nitiske, att i delta afseende fullgöra sina pligter.
Folkökning och i följd deraf hemmansstyckning i allt smärre
och smärre delar, jemte en mindre fruktbar jord, hafva troligen
bidragit att hålla Västboen på välmågans lägre ståndpunkt. Det
högre välbefinnandet är ett mäktigt retmedel för det muntra
och glada, om än någon gång sturska och högdragna. Motsatsen
tvertom nedslår och fördystrar. Icke likväl som ville vi bhärige-
nom säga alt Västboen, i sin saknad af en mängd de fruktbara-
re orternas tillgängliga njutningar, är till sinnesskick likaså tvär
och torr, som de grusmassor från hvilka han måste draga sina ringa
lifsförnödenheter, lika så stel och orörlig som de stenmassor han
nödgas bortföra ifrån åkrarna, eller lika så kall som de mos-
sar af hvilka han öfverallt omgifves. Han är tvertom oftare
glad än trumpen, mera liflig än trög, mera vaken än sofyande.
Han är kanhända icke flygande rask i sitt arbete, men icke hel-
ler trög och lat; styfva och länge uthållande arbeten tyckes lik-
väl ligga något utom hans natur, men i lätta och mångsidiga be-
styr kan han natt och dag vara i rörelse, Till det fordna till-
tagsna, vredeuppbrusande, hämdgiriga lynnet, om det någonsin fun-
nits hos honom, är nu mera intet spår qvar. Slagsmål förekomma
väl, men sällan, samt är det sällsynt, att de urarta till verkliga
grymheter. Tvertom är ham tyst, stilla och saktmodig. Genom
att ömsom se sina behofver skäligt fyllda, ömsom nödgas för-
draga de största saknader, har sinnet antagit en viss lugn böj-
lighet efter omständigheterna. Men dessa saknader, hvilka hans
stumma jord allt för trögt afbjelper, bar gjort honom spekulativ
och omtänksam. Så betydlig förmögenhet har icke hopat sig på några
bland bondklassen, att dessas högmod, som så ofta urartar till hård-
het, eller deras njutningsfullare lefnadssätt kunnat göra de öfri-
ga modfällda och nedslagna. Icke heller hos herremännen, så
att allmänheten af dessa kunnat hållas i någon slags slafvisk un-
dergifvenhet. En viss godmodighet emellan den mera och den
mindre förmögne, emellan Herrar och folk, som muntrar och lif-
var modet hos de sednare, har bibehållits och företrädet har
till. det hela blifvit mera patriarkaliskt än aristokratiskt. Från
allmogens sida synes väl, som vanligt, någon antipati mot Her-
remän ega rum, men så litet förnimbar, att den rätteligen kan
kallas ingen.
Svårt är att afgöra om det härflyter från behofvet eller det
är naturligt, men Västboen visar sig som vore han begåfvad med
stort anlag för handarbeten och mekaniska inrättningar. Begåf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
