- Project Runeberg -  Beskrifning öfver Wästbo härad i Jönköpings län /
197

(1846) [MARC] Author: Jonas Allvin - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

197

da knappar. Långbyxor begagnas af de yngre äfven i hvardags-
lag, med svart läder på de för nötning mest blottställda delarna.
Gifta och äldre qvinnor i och omkring Unnaryds Socken begag-
na den å vignetten synliga hufvudbonaden och annorstädes bind-
mössa, hvilken dock aldrig utom vid högtidliga tillfällen, är i kyr-
kan obetäckt. Betäckningen är gemenligen ett hvitt kläde. På
halsen får man väl någon gång se en shawl, men merendels
äfven ett hvitt kläde. Om det skall vara rätt grannt, så framskym-
mer derunder en kulört silkesduk. Förmögenhet hos qvinnan
utmärker sig med en mångdubblad silfverkedja "omkring halsen,
och i Unnarydstrakten derjemte en större bröstgranlåt af sam-
ma ämne med filigramsarbete. Som dräng har ynglingen fickur,
som bonde sällan. För enkelhet och tarflighet äfven i kläder är
Västboen verkligt berömvärd.

$. 21. Lefnadssätt, seder och bruk.

Västboens statordning är ganska enkel och så litet som möjligt
kostsam. Rågbröd njutes endast under den stora högtiden Jul,
samt då något slags kalas måste göras. Det saknas likväl sällan
i huset för tillfälliga främmandes räkning, men såsom torkadt
kan det flera är förvaras. Likaså kringlor af hvete. Dagliga
spisbrödet är hos de välbehållnare blandsädes- och hos de min-
dre välbehållna hafrebörd. Fordrar nödvändigheten, för att kun-
na göra rätt för sig och för att kanske kunna få en penning öl-
ver på årets utgifter, fördrygas den sednare med slösäd i härda
är, kanske med agnar. Den verkligen fattige nödgas allt för ofta
lillgripa detta medel. Knappast ser man på bondens bord andra
än de tvenne rötterna potatis och gröt. Den sednare oförän-
«derligen en qvällsvardsrätt, oftast till dagvard, antingen af en
lemning från qvällen eller ock nykokad. Potatis är den mest
vanliga middags- och dagvardsrätten antingen med blott salt, eller
i fall af råd och lägehet något smör- eller mjölksås. Rofvor och
kälröttter, hvilka fordom företrädde potatisen, äro numera knappt
kända. Högst sällan får man se tillkost at köttvaror. Smör och ost
äro de enda som någon gång bestås. En mycket vanlig dagvards-
rätt, äfven middags-, tillagas, kallad krås, bestående af mjöl, vat-
ten och ressla. Västboen kan svårligen förmås förtära färska
matvaror, kött eller fisk, af vilda ätbara djur eller fågel för
ingen del. Han bar tvertom en särdeles smak för härskna mat-
varor; kött, fläsk och fisk saltade och torkade böra hafva den i
någon mån. För samma smak tillagas öfvannämnda ressla, hvil-
ket sker på det sätt, alt feta ämnen utur slagtade kreatur hop-
samlas, hackas, men ej skiras, och läggas uti ett trädkärl för att
erhålla denna egenskap. Denna vara är till och med en han-
delsartikel. Med ressla försättes all slags supanmat. Denna hör
likväl icke ovillkorligen till måltiden. - Grynsoppa eller välling
med rotsaker, någon gång bönor samt kål och ärter äro de van-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:56:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajwastbo/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free