- Project Runeberg -  Beskrifning öfver Wästbo härad i Jönköpings län /
203

(1846) [MARC] Author: Jonas Allvin - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

således såsom följd af dessa förhållanden varit svårt att säga an-
tingen jordbruket, eller de öfriga af de näringsgrenar han valt,
ädragit sig Västboens största omhugsan. Det företråde måste lik-
väl gifvas jordbruket, att det varit på detta allt annat haft sin
stödjepunkt emedan det gifvit bröd, om än knappt, under syssel-
sättning med de öfriga.

Ibland omförmälde näringar torde vi i första rummet böra sät-
ta handeln. Det är sannt att, som förut är nämndt, gårdfari-
handeln skaffat orten en eller annan usling på dess fattiglista,
men han har haft den förmån, att handtverkaren ej förr hunnit
få en knapp, en häkta, en selsölja färdig än afnämaren är i
verkstaden för att afhemta densamma, utan att tillverkaren för af-
sättningen behöft taga ett steg. Med detta gods löper afnäma-
ren till rikets yttersta gränsor. På alldeles lika sätt förhåller det
sig med landtmannaprodukter. Knappast är en mark smör tjer-
nad, en mark ost ystad än afnämaren är på stället att densam-
ma afhemta. De samlas af denna afnämare tills han får ett el-
ler flera lass, med hvilka han genast förfogar sig till Göteborg,
der de åter afyttras. Producenten får alltid sin bestämda be-
lalning. Göteborgsköraren, som dessa landthandlare vanligen kal-
las, får taga hvad han på afsättningsorten kan tillkämpa sig, det
må vara till vinst eller förlust. Äfven kött, fläsk, villebråd till
och med ben, horn, klöfvar och svinborst; allt uppköpes och af-
föres på lika sätt. Med denna handel sysslesätta sig många både
hönder och drängar, hvilka hafva kunnat sammanskrapa en liten
-förlagssumma. Det är ock icke sällsynt att drängar städja sig
till bönder med vilkor, att få tid till en eller flere Göteborgs-
resor på året.

Det har sagts, om minnet ej bedrager, att det är ett rikt land
som gör rika städer. Om tvist i denna omständighet kan här
icke vara fråga, men säkert är, alt om Västboen icke haft en så
stor stad som Göteborg, der allt som kan produceras afsättes
och skäligen betalas, detsamma i denna stund varit icke långt
ilrån öde, till det minsta icke kunnat resa sig utur sin vanmakt.
Halländska och skånska städer besökas väl äfven, men dessa äro
icke större än alt de tillräckligt förses med landtmannaprodukter
från kringliggande trakter. Allt hyad från landtmannen från sta-
den behöfver, sill, sallt, torr fisk och några specerivaror hemhem-
tas af dessa stadsfarare eller landthandlare. Den härigenom min-
dre ofta påkommande gemenskapen emellan största delen af or-
lens allmoge och städernas vanligen mera försämrade lägre be-
lolkning, torde icke heller i ringa mån bidraga till sedernas bi-
behållna renhet hos de förra. Den förut anmärkta fallenheten
för stadsmannayrken hos Västhoen sätter allmänheten också ut-
om behof af att från städerna hemta behöfliga handtverkerivaror.

Ortens öfriga industrigrenar, eller sådane som innefattas un-
der benämningen handaslöjder, äro här lokala. Främst ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:56:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajwastbo/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free