Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
omedelbart hänga tillsamman, Den naturliga följden häraf är,
dålig gröda vid renarne, här så mycket skadligare, som många
små åkrar föröka renarnes längd.
För insamling af gödningsämnen har Västboen ingen möda
ospard, men olyckligtvis har han fattat förtroende till sädane, som
tvifvelsutan icke förtjena det. Gran- och fururis samt ljung äro
de enda som härtill begagnas. De förstnämnda hackas qvarters-
långa med barr och träd, deraf qvistar hela tummen tjocka, hvil-
ket, liksom ljungen, blandas med kreatursspillningen, antingen
omedelbart eller sedan det i en sumpig gata någon tid lemnats
till söndertrampning och förruttnelse. Genom den mängd af trädmylla
hvarmed äkerjorden under en lång tid gödslats (detta sätt att öka
gödseln skall, enligt de gamlas utsago, vara omkring 100 år gammalt)
och omåttligheten deraf har haft till följd, att den mylla hvaruti säs,
är så lös, att om en något spetsig käpp handlöst faller derpå från -
ett par alnars höjd, så nedsjunker han af sin egen tyngd hela
decimaltummen och derutöfver. Det faller af sig sjelf, att någon
kärnfull säd icke möjligen kan erhållas i så lös mylla, helst åker-
vält icke heller begagnas. Också, om t. ex. hafre hitföres från
andra orter kubbig och kärnfull, så är han här tredje året sådd,
tre gånger längre, men har dubbelt mindre kärna. På den sura
jorden ersätter troligen trädmyllan bristen af diken, men skall i
längden förderfva. Om man hellre fallit på den tanken, att i
stället begagna kärrjord, hvaraf ett outösligt förråd finnes, så
skulle tvifvelsutan jorden efter de hundra årens förlopp hafva
haft ett annat utseende och gifvit dubbelt vigtigare sädeskorn.
Visserligen gödslas åkern hvart annat, minst hvart tredje år, men
om man eftersinnar huru ytterst ringa de växtdrilvande ämnen
äro, som finnas uti så beskaffad gödsel, skall det lätt inses, att
icke en gång årlig gödning skulle gifva kärnfullare säd än som
nu är fallet. Genast efter det säden inbergats uppköres åker-
jorden, hvilken straxt derpå igenharfvas. Den skyndsamma upp-
körningen efter bergseln sker af den anledning, att dragarne då
hafva godt bete på den med ängen blandade äkern. I detta lä-
ge blir hon liggande öfver vintern, der ej höstråg skall sås. I
sednare tider har man begynt att i så grofva fåror som det med
ärjkrok låter sig göra upptråka den våta jorden. Plog begag-
nas icke af allmogen på åkern.
Huru trädning sker och larsmässoråg begagnas är förut beskrif-
vet. Omkring a af åkern besås med höstråg, vanligen i Oktober.
Korn ungefärligen lika, och något mer vårråg. Det öfriga besås
med blandsäd (hvithafre och vårråg) eller hafre. Det förstås af sig
sjelf att dessa sädesslag utsås af det ena mer och det andra
mindre, på skilda ställen, efter jordmånens beskaffenhet. På den
sandiga jorden trifves icke korn, om icke på en våtaktig del.
Således sås här mera råg. Ilvete och ärter kunna icke räknas
till ortens säden. Höstvete har blifvit försökt af kunnig jordbru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
