Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Z——
218
lationer som kunna bringa saken derhän. ’ Det gifves likväl vis-
sa trakter der en sådan förändring redan kunde vidtagas, åtmin-
stone i något fall, men fördomar och bristande föresyn torde än-
nu någon tid äfven fördröja denna vigtiga åtgärd. Af samma
orsak och då sanket är af så mycken vigt, uppfödes ringa ung-
boskap eller föga mer än som erfordras för att fylla de Iekor
utgående kreatur kunna åstadkomma. Om ungnöt åter upplödas,
öfver eget behof, så säljas de halfväxta. På Herregårdarne äro
förbhandlingarne i denna omståndighet naturligtvis helt andra.
Egare af större hemman köpa, om våren, nära fullväxta oxar,
med hyilka jordbruket förrättas och säljer dem åter om hösten. Är
betet svagt, köpas de om hösten till höstbruket och säljas följan-
de vår då vårbruket är förrättadt. 1 de vestra socknarne nyttjas
inga hästar, utan i hästens ställe ett par nyss tamda stutar, med
hvilka alla körslor förrättas.
Kreatursutfordringen sker med yttersta noggranhet och akisam—
het, så att ett. halmstrå knappt är synbart i gödselhögen. Råg-
halm gifves aldrig åt hornboskapen. Man anser icke ens möj-
ligt att nötkreatur kunna äta. densamma. Också har en bonde
sällan mera råghalm än som åtgår till hackelse åt hästen och
takens underhåll. Hela sommaren igenom installas kreaturen och
sköterskan har gemenligen något brutet löf eller andra grönsaker
tillredt vid kornas hemkomst om qvällarne, att gifva dem till
välfägnad. Den landtmätare är att beklaga, som vid ett skifte
så icke tillstyr, att hon hvarje afton får hem sina kreatur på la-
dugården, fast genom en, om än aldrig så lång gata. Ar detta
icke möjligt, så byggas hus på utmarken för installning.
I sednare tider har geten begynt att få rymma fälltet för i+-
ret. Icke dess mindre har den förra ett stort anseende såson:
mera lätt framfödd och mindre ömtålig. Dess spillning anses
också för den bästa af alla gödningsämnen. Äfven i flera afse-
enden anses hon mera formånlig än fåret, men hon är svår för
så väl barr som löfskog och hvilket föranledt dess hel och håll-
na förvisning från många ställen. För att utestänga henne från
ängar, gärden och kältäppor, göras 3 alnar höga gärdesgårdar
med snedt uppstående stängselvirke, högst svåra för menniskor
att öfverklänga. Står en stubbe eller sten bredvid gärdesgården,
så måste man ändå i den förstnämnda nedslå några alnslånga
stakar, så att hon ej kan stiga upp på stubben, och stenen höl-
jes med otillgänglig risbråte. Om dagen går geten ute att söka
sin föda, merendels med vallgång, men som hon mjölkas, instal-
las. hon alla nätter. För att husfreden måtte bibehållas emellan detta
bångstyriga slägte, klafbindas de vid väggar och i jordgolfvet ned-
slagna störar. Saknaden af åkerträden och svårigheten att erhålla torr
betesmark samt det dåliga höet, torde ännu hindra bättre får-ra-
sers införande än de i orten vanliga, hvilka hafva merendels grof
och sträf ull, oftast af svart färg, också är vanligt att ullen affal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
