Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Jordarternas allmänna egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om varma jordarter, som äga förmåga att upptaga och
kvarhålla luftens värme samt äro motståndskraftiga mot kyla
och frost, samt kalla jordarter, på hvilka solens och luftens
värme värkar långsamt, och å hvilka frost lätt inträffar.
Jordarternas olika förhållande till värme och köld kan dels
bero på jordens beskaffenhet i och för sig, men är
därjämte i hög grad beroende på vattenhalten i jorden. En
genomsläppande och följaktligen af vatten genomdränkt
jord håller sig sålunda kall äfven under varma somrar,
emedan det värme, som tillföres jordytan, förtäres genom
vattnets afdunstning, en mindre vattendränkt jord
genomvärmes däremot lätt af solstrålarna och suger till sig
uppvärmd luft, hvilken bidrager att hindra afkylning.
Bland de fysikaliska egenskaperna märkas vidare
sådana, som hafva afseende på jordens förhållande vid
bearbetningen. Man talar i detta fall om lätt jord, hvarmed menas
sådan, som gör föga motstånd mot åkerbruksredskapen,
och styf jord eller tung jord, som är seg och svårbrukad.
Uttrycken lätt och styf jord hafva emellertid fått en
vidsträcktare betydelse än den här antydda, beroende därpå,
att de ifrågavarande egenskaperna äro åtföljda af andra,
hvilka i större eller mindre grad invärka på bearbetningen
och bördigheten. Lätt jord är sålunda vanligen varmare och
uttorkar lättare än den styfva jorden, som alltid är tätare
och mindre genomsläppande samt slutligen bättre förmår
kvarhålla växtnäringen.
Sistnämda egenskap hos jorden kallar man dess
absorbtionsförmäga.
Såsom i början af detta kapitel antydts, hafva jordens
kemiska egenskaper afseende på förhållandet till jordbrukets
råämnen, växtnäringen, och vi få alltså tillfälle att
återkomma till dessa egenskaper vid redogörelsen för gödseln
och gödslingen. Det är nämligen hufvudsäkligen de
kemiska egenskaper hos jorden, hvilka i någon mån hafva
invärkan på gödslingen, som äro af vikt för landtmannen
att lära känna, eller med andra ord jordens halt af kväfve,
kalk, kali och fosforsyra. En jordart, som innehåller mera
kväfve, än jord i allmänhet gör, kallas kväfverik, och af
liknande skäl kan man tala om kalkrika, kalirika och
fosforsyrerika jordarter.
Äfven sådana ämnen, som äro direkt skadliga för
växterna, förekomma ibland i jorden. Så är t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
