Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Jordarternas indelning och olika värde för jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom sandartad moränjord, som har sandens eller den
lerblandade sandjordens fysikaliska egenskaper.
Till sina kemiska egenskaper är moränjorden af
mycket växlande beskaffenhet, och som denna jordarts
beståndsdelar i vanliga fall ej blifvit förflyttade
synnerligen långt från de bärg, af hvilka de härflyta, kan man
af bärgarternas beskaffenhet i en trakt ganska noga
beräkna moränjordens kemiska egenskaper. I trakter, där
bärggrunden utgöres af urbärg (s. k. gråsten: granit och
gneis) är moränjorden mästadels fattig på kalk och
fosforsyra samt vanligen ej synnerligen kalirik. I trakter med
skiffergrund är moränjorden vanligen något bättre lottad
i berörda hänseenden, och i kalktrakter saknas merendels
ej kalk i moränjorden.
Från den lerartade moränjorden, som förekommer
allmänt i alla skogs- och bärgstrakter, måste noga skiljas
den jordart, som benämnes moränlera eller jökellera. Denna
jordart är en kalkrik, stenbunden lerjord af stor bördighet
och förekommer endast i Skåne, Öster- och Västergötland.
5. Torfjord, skiljer sig från alla de förut omnämnda
jordarterna därigenom, att den ej är bildad af
bärgartssmulor (grus, sand- och lerpartiklar) utan af växträster.
Dessa härröra från de växter, som förekomma i myrar,
kärr och mossar, och hvilka på grund af den härstädes
rådande fuktigheten ej förmultna, utan år ifrån år hopas
i stora massor och till slut bilda djupa bäddar af ett ämne
som vi kalla torf.[1] Torfjorden är hvad i föregående kapitel benämnes vattensjuk och dessutom en mycket kall jord,
som till och med värkar afkylande på närliggande fält
och därför kallas frostländig jord. I kemiskt hänseende
är torfjorden mer eller mindre kväfverik, men däremot
alltid ganska fattig på kalk, kali och fosforsyra. Torfjorden
innehåller mycket mullsyror och är en i hög grad sur
jord. Denna jordart närmar sig i sitt förhållande till vatten
och värme de styfva jordarterna, men är jämförelsevis
lättbrukad och påminner därigenom om den lätta jorden.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
