Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
och kufvade vildmarken medelst eldens kraft1), d. v. s. de brände svid,
hvarigenom jorden på svidlandet eller branden vardt på en gång
någorlunda rensad från gräs och rötter samt tillika rikeligen gödd
af askan utaf den rydd-vid. *), grenar och löf, som betäckt» marken.
Men, sedan elden sålunda svedt de här och der qvarstående
storträden och den fälda skogen, var hela svedjefallet dystert belamradt
afs va rtbrända trädstammar, höga stumblar och stora nakna
buldur-stajnar. Derföre måste jordytan, hvarest hon var åtkomlig, rensas
och beredas medelst den ofvannämnda raspen, stundom med harka,
harkla eller harpa3) samt också på djupet bearbetas och luckras
medelst raka, som är lik en skaftad klubba, och med hvars
fotslånga spetsiga ändar man alrabäst kunde nedtränga mellan fästena
eller grundstenarna och stubbarnas rote-bnjn. Denna så tillredda fälla
eller brand såddes på försommaren med skogs- eller brandrogur4),
hvarefter fröen nedkrattades och myllades med harkla eller ock
raspen. Derpå sökte man genast mot boskapens tand skydda fältet
medelst något slags hag eller hägnad, d. v. s. genom att för tillfället
bryta in eller stänga det med hopkastade bråtar eller bryt-tunar,
stundom ock medelst stajn-vastar5), hvarjämte man, om det låg vid
stranden, derifrån ut i vattnet hägnade det med ut-gardar. Sedan
rofvorna vuxit till och slutligen voro upptagna medelst grävlingen
eller roge-putten, som är en spadlik tillspetsad stör, reddes jorden
’) Långt senare i tiden tändes fore såningen eld i rise å alla fyra hörn af
åkertegen, liksom till ett minne af fadrens älsta odlingssätt, men egentligen for
att sålunda medelst eldens dolda makt från grödan afvända allt ondt.
2) rödje-ved.
s) räfsa med mycket grofva tänder, tandharpa.
4) Långt tillbaka, liksom närmast före potatisens införande härstädes, voro rogur
(rofvor) den allmännaste sofveln, och Gotlandsrofvan ansågs städse, isynnerhet
utom Ön, såsom en läckerhet. Hon var blott knytnäfvestor, hvit (ibland gul)
i köttet och något besk samt oftast flat eller trissformig, hvarföre hon kallades
snald-roga, stundom Ret-roa, men vanligen Bunge-ro/va, emedan de bästa
mentes växa i Bunge: reit, m. = »litet jordstykke til Roer». Iv. Aasen.
Skogs- eller brand-roga är stor, rund, hvit i köttet och söt, samt efter hvilken
såddes brandsåd. Helt annat är strunk eller kal-strunk, som är en gul (eller
hvit) spetsig kålrofva, med mörka upprättstående blad. — Huru rofvor och kål
odlades vid stranden, se sid. 14, not. 1 och 2.
5) gärdesgårdar af sten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
