- Project Runeberg -  Åkerns sagor. Spridda drag ur odlingshäfderna och folklifvet på Gotland /
14

(1876) [MARC] Author: Per Magnus Arvid Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

oupphörliga flyttfärder och vandringar ödde i stort mått de forntida,
odlarnes tid och krafter. Dock hade de, såsom en öfvergång till
fastare åkerbruk, utom hemtegarna vid hufvudgården, redan i älsta
tider, liksom ännu i mannaminne, täppwr för rofland och kålgårdar
vid sina fisklägur, hvilka de skötte tillsamman med strandbruket’).
Dessa rof- och kåltfippor voro belägna på sjelfva låga stranden, ofta
så nära sjön att vattnet nått och jämt ej steg upp i dem, ja stundom
i sjelfva den feta släko-dyans), hvarest man ur en gräfd håla, som
stod full af saltvatten, vattnade plantorna. Sålunda fick man sig
strandkål, en tre alnar hög växt, hvars blad brukades till soppkål,
sedan de jemte strunkarne och något af rötterna (samt voro
tapp-spetsiga) blifvit hackade i en kal-pikk ®), äfvensom lang- eller dy-kål»
hvilken, efter det ban fram på senhösten stått i stack ute på tomten
och frusit, ohackad åts såsom supanmat till högtids tillsamman med
fläsk eller fårkött. Der odlades också den älsta Gotlandsrofvan eller
rèt-roan 4). — All mark, som låg äuta-staurss), ansågs ligga på
gat-eller utmarken6), var vildmark och tillhörde hvem som helst; men
den deremot, som var inna-staurs eller inhägnad medelst bråte, hag,
tun eller vast och isynnerhet den man till bruk häfdat, kallades
hèvdar och nämndes ajgur 7) och var i rätt mening egendom; men
eljest kallades de inhägnade beteshagarna och ängarna, hvilka, såsom
utmarken, städse hade gräsvallen orörd, marker, då deremot åkrarna»
hvarest vallen var genom odling uppbruten, nämndes jårdar. Gränsen
mellan åker och skog bestämdes efter droppet från trädens grenar»

’) fisket och själfångsten. — Sådana täppur fnnnos för ej längesedan vid det

stora fiskläget Eiv i Sundre, vid Grötlingbo-udd samt flerstädes; och än i dag
ser man nära Graun-vejlci (ljung-viken) i Hafdhem vid stranden långa vast-ränder
eller bottenstenar efter de stajn-vastar, som omgifvit dessa forna rof- eller
kålland.

*) stället, hvarest släken (hafstången) -af vågorna kastats i land.

’) hack-ho för kål. 4) Se: sid. 6, not. 4.

5) ntom hank och stör eller hägnad. 8) för fäfot.

T) egor. — Fänad är ock en gammal benämning på jordegor (kanske detsamma
som det gamla fälad). — Möjligen kan en liten runsten, 21 tum hög, och
som står på Siglaifs åker i När, vara en uråldrig gränsesten, ty runorna hfc+fcMt
kunna betyda: ora o ditt, d. v. s. »vårt och ditt» (grannens) stycke af åkern.

Men enligt N. O. Bruzelius är Oradi ett fornnamn, som står ristadt på en

runsten i Bjersjöholms park.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:56:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akersagor/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free