Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
presttionden uti de olika gällen, då det beifans att sädesodlingen
var vida större t. ex. uti Vänge, som i allmänhet har höga och
magra jordar, ån i det feta Hablingbo, uti Valls- ock
Follibbö-egri-den, o. s. v.; och ladugårdsalstren voro då i stället landets bästa
näring och drygaste utförsel. Så lågo allt intill senare tider Öns
yppersta mergel- och odlingsjordar ännu i linda. Ty dessa voro
visserligen ganska frust-nèma för det stående vattnet samt
botten-syran i dem, som menige man ej förstod afleda medelst diküing;
och i alla fall trodde han, att diken (om de funnos) voro ytterst
skadliga, emedan jorden deraf uttorkades och miste all sin must.
Derföre sågos om våren gässen lustigt segla på de skåliga
åker-tvärarna, hvilka s. k. gås-vätar1) mor i huset så väl fikàde för
gåse-lyckans skull: och var ej åkertegen i sig sjelf skålig, blef
han snart omgifven af höga bardar, emedan man aldrig plöjde från
dess midt. Med all denna bottensyra var det gifvet att af rågen blef
bara gåshafra och att kornet qvåfdes utaf tistlar eller åkersenap.
Och i alla fall, om de små åkerlapparna än hade något litet
krokigt dike utan aflopp, blef grödan ganska ringa, ty de voro fulla af
stora gråstenar och stajn-kalmar, ofta tätt bevuxna af löfträd och
buskar samt dessutom omgifna utaf en grönskande ram af breda
rajnar eller sid-länder, hvilka bonden ansåg alldeles omistliga för
det goda rajn-håj *) de gåfvo, eller såsom fårbeten eller ock som
middagsbeten för dragarne, i fall åkern låg nära gården.
Också saknade bonden ännu dugliga doningar. Hans dragare
voro ett par små magra russ, som aldrig haft skor under sig,
hvarföre han i hala backar stundom nödgades sätta sina hand-klan8)
på deras fötter; och till anspann brukades de enklaste selar,
sma-gjårdar eller kipp-silar, hvilka saknade rump- och bukgjordar och voro
försedda med hals-uk i stället för kors-remmar och för att uppbära
tisteln. Sedan man redan i äldsta tider och intill våra dagar, för
bördors forslande begagnat sig af klöf, då tyngden var lika fördelad
på hästens bägge sidor, ha’ hjuldon eller vagnar, eller åtminstone
skut-kärror, redan tidigt börjat brukas. Men vagnarna voro mycket
’) Gås-pussar. 2) Ben-hö. 3) Bälg-vantar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
