- Project Runeberg -  Åkerns sagor. Spridda drag ur odlingshäfderna och folklifvet på Gotland /
64

(1876) [MARC] Author: Per Magnus Arvid Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

och sjelfrådig fick hon stuga för sig sjelf vid Båta, hade egen båt
och strömmingsgarn, hvarmed hon dag och natt gick j mil tvärs
öfver Fårö till fiskläget Helgemannen, hvarest hon fiskade för egen
räkning, samt var så karsk att hon en gång, ensam i båten,
derifrån seglade till Visby, omkring 8 sjömil i öppna hafvet och hem
igen. Men som hon alltid råkade i äfventyr och, sen hon på
bryggan kommit i gnabb med några böj-sdrkar’), som retat henne,
fick tag i en af dera, hvilken hon häfde ut i hamnen och som säkert
drunknat om ej folk ilat till hjelp. De fleste af karlarna voro
grof-vuxna och resliga samt qvinnorna stundom lika högaxlade och karska.
Men i stugan var det dock alltid far, bonden eller han sjalvr, som
var herre, satt i främlu*), ofta med hatten på inne, samt körde
bland flera skjutsar städse först ur gården. Desse gammaldags män
voro eljest mycket godmajtne och fridsamme af sig, gudfruktige,
gdrmade aldrig i huset och svuro icke, liksom dryckenskap bland
dem var okänd. De voro i sin enfald ganska förståndige, ibland
torrolige, men talade eljest ej mycket; de yttrade sig vanligen i
tänkespråk, ej sällan på rim och sade ej annat än det som de unge
kunde minnas. Också åtnjöto de inom huset den största vördnad
samt af barnen, om ock gifta, en ovilkorlig lydnad; och när far
bara trampade i golfvet blef det tyst och ansågs af ungdomen
såsom ett straff. Tjenare, som varit länge i huset hade ingen årslön,
men de ansågos mer såsom ajgenes än som lajgenes3): en trogen
dräng eller piga, som tjent bonden i tio år och skulle sätta bo, fick
grund till stugan för sin tid, och han (eller hon) blef utgifven
nästan såsom son eller dotter, d. v. s. skänktes häst, ko, gris och
några får, vagn, släde och sele, samt säng, gryta och fat, och
derjämte hörde de för lifstiden till huset och deltogo såsom egne uti
dess alla arbeten och bekymmer, liksom i dess glädje och muntrande
gillen samt kallade städse husbondefolket för far och mor.

Af våra gamla storbönder, nästan på gränsen af sagoåldern,
talas det om den mäktige s. k. Kallbur-man på Fårö, som, utom

l) Stads-pojkar. 2) Främst vid bords-ändan, högsätet.

’) S&som egna barn, än som legde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:56:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akersagor/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free