- Project Runeberg -  Åkerns sagor. Spridda drag ur odlingshäfderna och folklifvet på Gotland /
72

(1876) [MARC] Author: Per Magnus Arvid Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

kört väl med släke på den nämnda tvären’), året derpå eller 178b\
sjuttiotvå skupar säd, hvarefter gården de följande åren gaf allt bättre
rågskördar, under det att gubben tillförne knapt haft bröd-säd till
påsk. Men i all sin tid följde Lansa-Muffar *) såsom han kallades,
eljest sina gamla vanor: fångst-äfventyren i skogen, vid stranden,
på hafvet var hans lifs lust. — En annan Fåröbo, men af samma
skrot och korn, var Närs Basmus Jensson († 1857 omkring 72 år
gammal). Han var flitig fiskare, öfver sig gifven skytt och djerf
kut-jägare samt så lättfotad, att han, under ejs-laupning på hafvet
efter kut, kunde löpa på nattskaren, ja så att vattnet vid hvart steg
sprutade upp efter honom: allt sådant var hans idrott. Och dervid
var han så ifrig, att, då han hemifrån öfver markerna ilade på jagt
eller till strands, glömde han grindarne öppna efter sig, hvarföre
han ofta fick uppbära onda ord af sina grannar. Men dess mera
trög var han i jordbruket, hvilket, han som flere, lät kvinfolken styra
med bäst de gitte: aldrig körde han någon släke på åkern, och kom
den någon gång ändtligen dit, då blef den aldrig utspridd, utan fick
ligga der i hopar, hvaraf säden blef ojemn. Ej sfillan lät han både
harf och plog från hösten till våren ligga qvar på åkern; och, då
han ett år skar sin tunna råg, hände det att han bröt sin sigde af i
slaget, ty den hade törnat mot hans halfruttna träpinn-harf, hvilken
låg der sedan fjolåret nedvuxen i säden.! Han sådde på sitt J
hemman aldrig mer än 3i tunna usel råg samt köpte säd hvart år.
Och han sade i sin enfald till mågen han fick: "håjrt Däu,
Thomas! bej us jär hä fasligt bra, för um vör inti göjda akurn, blejr
hä mike’ bätur!" d. v. s. han var för lat att göra det. Men hans
förståndiga måg har för länge sen fått mer än dubbelt så mycket
säd som svärfadren. — Och lika litet brådskade flera andra hans
sockenboar med att följa tidens förbättringar i afseende på
gårdsbruket: Bonskarlarne slipade och bundo sigden på hemma och gingo
så i marken att slå, nemligen så länge lian bet, hvarefter de (midt
på dagen) gingo till gårds för att slipa om; och när folk
uppmanade Bons-Eskil att bättra sina dåliga hus, svarade han: hm, hva*
’) Tegen. 2) Lnnsa-Morfar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:56:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akersagor/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free