Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
tak med de föraktade varelserna, hvilka också retades af odygdiga
pojkar som pekade finger och ropade: kudda, kudda (ko, ko!).
Det vigtigaste för ortens utveckling, eller fullkomliga
landsvägar, fans ej den tiden, utan blott de eländigaste skogs-gatur eller
riktiga halsbrytar-stråtar, så att "man måste gå, i fruchtan at mista
Armar och Ben samt at man reste i största lifsfara"1). Ja, från
Roma kloster eller kungsgård, som ligger lj mil från Visby och
hvarest landshöfdingen sjelf bodde, var vägen, som väl borde vara
den bästa på Ön, så besvärlig, att, då man derifrån skulle till
staden inforsla "landsherrens" spannemål, tordes man ej lassa mer än
tre tunnor på hvart par hästar, och ändock måste man, sedan man
hunnit i mil från kungsgården, eller till de alltid bottenlösa
Stava-kviar, ha der till mötes ett par andra friska hästar, hvilka skulle
släpa lasset genom det svåra vägstycket! Att afhjelpa dessa
samfärdselns och odlingens stora hinder på Gotland var, utom mycket
annat, det storverk som låg före von Segebaden. Ehuru han allt insåg
att stora svårigheter skulle uppstå och något hvar förskräcktes af
företagets vidd och kostnader, fann han likväl saken vara
nödvändig; och så befalde han, och gick stundom till väga med en viljans
kraft och hänsynslöshet i medlen, att man kan förvånas. Så t. ex.
fingo Närkarne2), som den tiden plägade på en stadsresa använda bort åt
en vecka, en söndag höra uppläsas från predikstolen, att gällets bönder
anbefaldes, att den eller den dagen med folk, doningar och dragare
ovä-gerligen infinna sig vid Stava i Bardlingbo (omkring fem mils väg
från deras hem) för att under en 14 dagars tid gräfva jord, bryta och
släpa sten samt framforsla grus, m. m., för anläggande af ny väg; och
när det svåra vägstycket öfver den djupa Lokrume-myr skulle
anläggas, måste Fåröboarne tvänne gånger med hästar och vagnai
frakta sig öfver Sundet till stor-landet. Ingen vågade göra
invändningar, utan bara lyda samt qvickt gripa till spaden och
brottstången. Men, märk väl, den tiden funnos icke blott ej några
väg-in-geniörer, utan arbetets förmän voro fogdarne och länsmännen samt
gamle förståndiga kyrkvärdar och qvinfolken buro grus i nät-vannor
l) IAnné, Gothl. Res i, sid. 193. 2) Närs-boarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
