Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
tydlig nytta att bon visserligen ej bort nedläggas. Sålunda tedde
sig allt godt och lyckligt för odlingens förkofran på Gotland.
Härtill bidrog fortfarande Hush. Sällskapet på flera sätt, dels genom
att ständigt hålla landtbrukarnes sinnen vakna för hvaijehanda
förbättringar, dels genom meddelande af nyttiga upplysningar och
medelst utdelande af offentliga belöningar, samt låns anskaffande
till rörelsens underlättande, o. s. v., hvilket allt lifvade
landtbrukare samt verkade bättre insigter och förståndigare bruk uti
kalkbränningen, skogshushållningen, fårskötseln och väfnads-slöjden, fisket,
stenhuggeriet, samt till befordrande af foderväxters införande,
boskapsskötselns förbättring och till allmännare användning af bättre
åkerbruksdon samt slutligen till inrättandet af ett arbetshus, m. m.
Under tiden hade odlingen af potates blifvit allmännare, sedan
man omsider funnit att den var en smaklig närande föda, som var
en god hjelp till bröd under sädesbrist samt äfven till utfodring af
boskapen. Och sedan man redan 1805 funnit att af potatis kunde
tillverkas bränvin *) tog odlingen af denna jordfrukt en förvånande
fart: då skulle så mycken jord som möjligt bära potates. Men de
närmaste följderna af denna farliga öfverdrift voro alltför vidlyftig
åker utan bördig styrka, alldeles för liten höafkastning,
ladugårdsdjurens försämring genom drankutfodringen, skogarnes förminskning
samt förlusten af mycken spild kraft, som hellre bort användas på
ett gagneligare hushållssätt. Och det är med anledning af dessa
!) Bränvinet är ett gammalt ondt, äfven på Gotland. En folksägen förmäler, att
den onde sjelf var den förste "brännmästaren", som först lärde en fattig enka
att sjuda bränn-droppar, hvarigenom hon snart blef stenrik; och sedan
sprid-des genom henne konsten till alla menniskor samt dermed så mycket
djefvul-skap på jorden. — Redan 1662 finner man att dr. Kristina "forundt vår
strandrijdare at uti hampnarna bryggia och sellia ööl och brennewin (S. Här.
R:s Prot. 1663), och 1688 talas der åter om "brennewijn"; samt att tre
fyllbultar "suto på gålfvet (vid Buters i Vestkinde) och drucko brennewin",
då L. Buters sade: "jag achtar eij mycket om jag en stig daler i dagh
bort-slagit, bara eij Kristoffer (Neuman) hemkommit med lifvet (till
Lummelunds-bruk)" (N. Här. R:s Prot. 1663). — Och märkligt är, att von
Segebaden, sedan Visbys gamla stolthet, dess börs, vin-huset, blifvit "nedrifvet till
gatan", måste "på konglig Befallning" i dess närhet "år 1776 upbvgga
KRONANS BRÆNNEBJHUS i Visby", ehuru han städse klagat öfver "det mycket
skadliga bränvins-brännandet samt missbruket af Guds Gåfvor" ooh fastän
bränvin aldrig fans i hans gästfria hus.
Återiw lågor. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
