- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord /
26

(1897) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm i början af 1500-talet af Otto Sjögren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lilla Värtan gingo då vida högre upp än nu. I sistnämda fjärd uppflöt
Näckströmmen från träskmarkerna norrut längs Brunkebergsåsen, öfver nuvarande
Näckströms-gatan och bildade en liten träsksjö, »Katthafvet», där nu Berzelii park utbreder sig
och musiken från Berns salong ljuder; den utmynnade vid Käpplingeholmen.

Följde vi nu härifrån den stråt, som i våra dagar betecknas af spårvägens
»ring-linie», så skulle vi finna den gä, ej mellan .ståtliga husrader, utan genom en tämligen
genuin landsbygd, med kringströdda små boningslägenheter, s. k. malmgårdar, sank
ängs- eller skogsmark. Så är ock fallet med vårt nuvarande aristokratiska Östermalm;
där låg, omgifven af skogsdunge och träsk, den lilla byn Vädla, i hvars närhet Gustaf
Vasa utkämpade sin första vapenbragd. I närheten af nuvarande Johannes-kyrkan låg
S:t Görans hospital; där härbergerades spetälska, hvilka det ålåg att med träskramlor
ideligen varna de vägfarande för att komma dem alltför nära. Närma vi oss nu åter
till Klara sjö, så må vi sätta oss öfver till motsatta stranden, till den nuvarande
Kungsholmen. Den hette då Munkeliderna; namnet angifver, att den till stor del var
klosterjord. Där funnos stora tegelslagerier, af hvilka Klara kloster drog intäkten. Där låg
äfven en liten jordägendom, som någon tid tillhört Sturesläkten.

Från Kungsholmen promenerar man nu bekvämt på Järnvägsbron förbi
Ströms-holm till Riddarholmen. Det gick ej så lätt den tiden att färdas från Munkeliderna till
Gråmunkeholmen. Ville man ej taga den långa omvägen förbi Klara kloster öfver den
tidens dubbla Norrbro, så måste man sätta öfver i båt. Strömsborg såg man då
näppeligen en skymt af, ty detta skär hade då svårligen med sin öfversta spets stuckit upp
öfver vattenbrynet. Båten kunde där tryggt ha glidit öfver den plats, där nu det nya
Strömsborgshuset som bäst skjuter upp i höjden. Hade den möjligen måst stanna vid
nuvarande Riddarhustomten, så hade det ej varit af landfäste men måhända af den
nedfällda bommen vid skeppsbryggan, som omgaf Gråmunkeholmen. Landstigen på
denna holme kunde man sedan öfver Gråmunkebron börja vandringen söderut.

Genom den af sitt porttorn skyddade Söderport i närheten af Järntorget gick
man vidare öfver den träbro, som förenade staden med Södermalm; äfven denna bro
kunde i krigstid uppvindas. I närheten af densamma funnos vattenkvarnar, hviikas
hjul drefvos af den förbiforsande strömmen. Sluttningen af Söderåsen var glest
be-bygd; det mesta utrymmet upptogs af kålgårdar, beteshagar och planteringsland. Vid
stranden närmast bron låg en rad af slaktarbodar, och därutanför sträckte sig en lång
träbrygga, vid hvilken båtar lade till. På Södermalm var plats beredd för åtskilliga
industriella anläggningar, som ej fingo utrymme eller lämpligen kunde hysas i staden.
Vid Klockviken götos klockor, och äfven grytgjutarne hade där sina verkstäder. Vid
Tegelviken voro tegelslagerier anlagda. Både där och annorstädes hade repslagare
sina banor, om hvilka på ett annat ställe Repslagaregatans namn erinrar. Längst
österut lågo »själabodarna», där man af säldjurens späck beredde tran; de innehades
dels af kyrkliga stiftelser, dels af enskilda personer. Vid Skinnarviksbergen fäster sig
minnet af där anlagda garfverier; Timmermans- och Krukmakaregatorna erinra om de
handtverkare, som i den nejden fordom haft sina verkstäder.

Om gator i vår tids mening kunde vid denna tid ej på Södermalm blifva tal;
men fyra vägar gingo från södra bron i olika riktningar öfver detta område. En gick
längs stranden österut till själabodarna; en annan gick åt sydost uppför sandbrinken
till »löten >, där på höjden var uppfördt ett kapell till hågkomsten af det heliga korset;
i Kapcllgränds namn bevarar sig ännu ett minne däraf. Botgörare vandrade mellan
rådhuset och detta kapell för att under sin ruelse för sig upplifva minnet af Jesu
lidande. Till detta kapell hörde den nu i dess närhet återuppresta minnesstenen, på
hvilken Kristi korsfästelse är afbildad. På Pelarbacken stodo de fyra pelare, som
tillhörde Södermalms afrättsplats. Öfverst på höjden, där nu Katarina kyrka reser sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisfsh/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free