- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord /
70

(1897) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Konstutställningen.

I.
Återblick.


I huru väsentlig grad skilde sig ej det konstlif, hvilket för 30 år sedan rörde
sig i nationen, från det, som nu gör sig gällande.

Vi stodo ännu med ena foten i romantiken, medan den andra fattat fäste på den
realitetens mark, som danats af det stoff naturvetenskapernas upptäckter tillförde det
praktiska, alldagliga lifvet, en bred basis af fakta och nyttiga kunskaper, på hvilken
industrialismen begynte bygga sin fabriksvärld, och i hvars jordmån inga dimmiga
tankar liingre kunde slå rötter.

I litteraturen hade bygdenovellen och folklifsskildringen med ett starkt drag af
idyllen bildat en reaktion mot riddarromanen och sagodikten, förmedlande öfvergången
till den romantiserade skildringen ur hvardagslifvet, ur hvilken i sin ordning skulle
uppstå den realistiska bourgeoisie-romanen och den litterära alstring, som byggde på den
psykologiska analysen och »le document humain».

1 vårt land återspeglade måleriet på 60-talet ännu mycket af idyllen och
sentimentaliteten från litteraturen. Inom historie- och genremålningen rörde man sig ännu
med allmänna känslostämningar, med en traditionell uppfattning af de historiska fakta
och en schablonmessig framställning af själslifvets skilda uppenbarelser. Man höll sig
till typerna, och endast undantagsvis kom det individuella till sin rätt.

Sammalunda ock inom landskapet. Där härskade ännu något af stillandskapet,
de stora linierna, det arkitektoniska, den allmänna vyen och karaktären, försedt med
en viss allmängiltig stämning. Det blida och idylliska hade stor kurs, och
Stockholms-omgifningarnes nätta natur var en rik, omtyckt källa för motiv, medan man samtidigt
icke häller föraktade de bilder, där det vilda, okultiverade naturtillståndet framträdde
i sin imposanta storhet. Men sällan släppte man passionernas skriande fåglar lösa i
sin landskapsbild, hur vildt motivet än kunde vara. »Individualismen» och
»temperamentet» voro då ännu ej upptäckta såsom allsmäktiga faktorer i det konstnärliga
skapandet. Man underordnade sig frivilligt gifna regler, medvetet eller omedvetet, mer eller
mindre målade man efter »recept». Man arbetade mera på ateliern än ute i naturen,
och akademierna togo själarne fångna i trons lydno.

Skulpturen arbetar under denna tid med stora uppgifter. För det monumentala få
nästan alla genreartade framställningar vika. En stark nationell impuls går igenom
skulptörernas sinnen. Man tror sig finna, att den nordiska mytologien bör kunna lika väl
som den klassiska lämna stoff till en rik och monumental skulpturell framställning, och
en viss böjelse för hjältedyrkan hos tiden eggar till odling af denna riktning.

Arkitekturen däremot ligger så godt som fullständigt i lägervall.
Byggnadsverksamheten i hufvudstaden och de öfriga större städerna är ännu högst obetydlig,
och några anmärkningsvärdare monumentala uppgifter taga icke våra arkitekters krafter
i anspråk, om man undantager Nationalmuseum, hvars byggnadshistoria dock knappast
tillhör den period vi här beröra, samt några andra offentliga profana byggnader i
Stockholm och en del kyrkobyggnader.

Vid Rhen ligger en liten, ännu, trots ett ganska utveckladt fabriksväsende,
idyllisk stad, hvars namn är på det närmaste förbundet med vår konsthistoria under
60-talet. Redan under det föregående decenniet försiggick en liflig emigration af unga
svenska konstadepter till Dtisseldorf, och under 60-talet blomstrar ännu den svenska
konstnärskolonien därstädes i broderlig endräkt med de norska och danska kolonierna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisfsh/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free