- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord /
157

(1897) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utställningens öppnande af A. H—m

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

finnas icke och ej heller det vanliga oset. Däcket är fritt och under detsamma äro
accumulatorerna* placerade. De laddas af elektricitetsverket och en sådan laddning,
som tager 3 timmars tid, är tillräcklig för att hålla båten i gång i 11 timmar eller
nära en hel dag. Vi stego ombord och båten lade ifrån land. Det är ett nöje att
färdas med en sådan båt. Hur olika är den ej mot de vanliga ångbåtarne med den
stora, skymmande pannan. Man ser fritt öfver det rymliga däcket och luften är ej
blandad med rök och os af maskinsmörja, utan frisk och ren. Där höres intet
slammer från maskinen och där kännes ingen skakning genom maskinens gång. Mjukt,
tyst och lätt drifves båten fram af en kraft som man ej ser — ja, som man icke ens
kan lukta sig till, och den påminner därigenom om sagans mystiska båtar, som med
stor hastighet drifvas fram af en mäktig och osynlig kraft. Att med en sådan båt
göra en färd ut i skärgården skulle vara ett stort nöje och, som laddningen besörjes
af elektricitetsverket, har man endast att utbyta accumulatorer i stället för att kola
och man behöfver hvarken eldare eller maskinist. Ej heller behöfver man frukta, att
pannan eller något rör skall explodera, ty de finnas icke till, och däcket är så fritt
och jämnt, att man kan taga sig en sväng ombord, medan båten drifver framåt.

Nåväl vi äro nu framme och stodo just och betraktade den vackra
cementtrappan, som leder upp till Skånska storindustriens byggnad, när vi fingo se en herre
komma åkande i en liten vagn utan häst eller annan lefvande dra gare, ty den rörde
sig framåt med en hastighet af 25 kilometer i timman och var drifven af en
fotogén-motor. Så nytt detta fortkomstmedel än är och tills nu obekant för de flesta här i
landet, så tillhör det ändock det gamla, omoderna, klumpiga. Det blir först, när
elektricitetsverket kommer att taga hand om dessa slags vagnar och konstruerar dem lätta
och fina som velocipeder och förlänar dessa elektricitetens lätta och osynliga kraft,
som de få framtid för sig och komma i allmänt bruk. De nu brukliga
motorvag-narne äro klumpiga, fula, tunga och se smutsiga ut. I våras sågo vi dem i stor
mängd i Paris på alla promenader, där de kommo framsusande med samma fart som
en velociped eller kanske bättre sagdt som ett lokomotiv. Jag blef inbjuden att taga
plats i åkdonet, och så bar det af förbi fiskerihallen, .separatormejeriet och Stockholms
stads paviljong ned till och förbi sportpaviljongen, där vi stannade och bjödo
hvarandra farväl.

Efter att hafva färdats med elektrisk båt och motorvagn tyckte vi det höra
till saken att äfven pröfva på luftbanans chäser, och så kraflade vi oss upp till
estraden, som utgör perrong till den ena af luftbanans båda ändstationer. Förr i verlden
gick man att se lindansare med balancerstång i handen promenera på en spänd lina,
nu åker man sjelt genom luften, sittande ganska bekvämt i en farkost liknande halft
en båt, halft en släda, hvilken är upphängd på en tjock trådlina samt dragen af en
finare lina, som rör sig omkring hjul å båda ändstationerna och drifves med
elektricitet från där placerade accumulatorer. Det är en ganska kuriös känsla att högt
uppe i luften färdas öfver P>runnsvikens klara vatten; skada att det är så besvärligt
att gå upp och ned för de långa, höga stationstrapporna. Vi äro bortskämda nu för
tiden och skulle helst sett, att vi kunnat komma upp och ned med en hiss liksom i
Industrihallens tornrum och kolgrufvans djupa schakt.

Efter att sålunda ha afprofvat detta för oss nya kommunikationsmedel styrde
vi kosan till Industrihallen för att taga därvarande möbelutställning i betraktande, ty
man hade sagt oss, att den var vacker. Vi kände oss ingalunda bedragna, ty den
är onekligen vacker. Det är möbelsnickare och tapetserare, som där utställa sina
arbeten, och det är skada, att icke en del möbler och rumsdekorationer från länens utställ-

* Från Ilagens Ackumulatoren aktien Gesellschaft i Tyskland, men dynamomaskinerna, på hvilka
pro-pelleraxlarne sitta, äro från Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget i Vesterås.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:25 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisfsh/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free