- Project Runeberg -  Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord /
188

(1897) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn- och Metall-Manufakturen - Gamla Stockholm af Uno L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den Svenska järn- och metallmanufakturen har på utställningen framstått i en
sådan skepnad, att den gjort all heder åt vårt land, och den har blifvit riktad med en
hel hop nyheter och uppfinningar, som visa, att Sverige eger i den vägen högeligen
begåfvade män, samt industriidkare, som hafva en öppen och skarp blick för allt, hvad
som kan befordra denna industris utveckling.

*


Gamla Stockholm.

Af Uno L.


För alla dem, som känna sig intresserade af att blicka tillbaka genom gångna
århundraden och önska från höjderna på Brunkeberg kasta en blick öfver murarne
in i 15- och 1600-talens Stockholm med dess befästningar och hus, dess rörelse och
lif, kunna vi ej göra bättre än hänvisa på Doktor Otto Sjögrens i detta arbete, sidorna
17—35, lemnade skildring däraf, i samma stund vi nu gå att meddela några intryck
och iaktagelser från det genom Arkitekten Fredr. Liljekvists genialiska framställning
såsom genom ett trollslag återuppståndna »Gamla Stockholm» på årets utställning.

Det är sagdt och torde ej kunna bestridas, att »Gamla Stockholm» utgjort
utställningens clou, och det har förtjenat det. Ty icke nog med att de egentligen
offentliga nöjen, som utställningen erbjöd, voro där förlagda, utan sjelfva den storartade
framställningen af denna vår gamla hufvudstad talade ett språk, som aldrig vare sig
böcker eller ritningar kunna härma, ett språk, som lärde lättare och mera än några
folianter. Hvilka tankar och känslor uppväckte icke denna stad? Huru drömde man
ej, vid anblicken af dessa bestyckade murar och spetsiga husgaflar, sig åter till en
förgången tid, med dess midt under all krigets oro dock jämförelsevis så lugna lif,
hvaröfver, just genom den tidrymd som breder sig mellan nu och då, så gärna
kommer att hvila en sagolikt tjusande poesi!

Pröfvande och betänksam vandrade man öfver den enkla norrbro och genom
den yttre norreport in på Helgeandsholmen, men den första man där mötte — en
gammal, hvitskäggig kämpagestalt i en svunnen tids måleriska vaktdräkt — gaf ett
så illusoriskt intryck, en sanning och ett allvar, att man genast var inne i situationen
och som ett främmande drömväsen, någonting utom sig sjelf trampade fram på denna
historiska mark. Det är tyst, hvart man vänder sig, husen stå öde och tomma, och de
likar man möter gå så tysta och undrande, som man sjelf. Man beundrar och undrar,
häpnar och drömmer. Sådant var det första intrycket af Gamla Stockholm.

Men man kom igen ännu en gång till förnyadt besök, och nu var det ej längre
nytt. Man dristade sig att tilltala vaktknektarne, och man fick svar, man vågade
t. o. m. knacka på de väldiga yttermurarne, hvilket man dock, för bibehållande af
illusionen, ej borde ha gjort, ty genom det ihåliga svaret på denna knackning kom
man snart underfund med stadens kulissartade byggnad af i stenimitation målad gips
på tunna bräder. Solidt såg det i alla fall ut, och det var hufvudsaken.

Man kunde lugnt klifva på, där det fanns öppna entréer till gipshusen, och icke heller
behöfde man, vid promenader på den gamla stadens gator och torg, riskera, att murarne
skulle som i Jericho »falla för trumpetstötar», nej de föllo icke ens för den
öronbedöf-vande säckpipsmusiken eller de friska vindarne när de blåste från Brunnsviken och
Ladugårdsgärdet. Helgeandshuset står öppet för hvar och en, och hvem som vill kan
i dess enkla bäddar hemta hvila och vederkvickelse efter resans vedermödor. Vi
föredraga dock att oförtöfvadt gå vidare och fortsätta öfver norrbro och genom inre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:59:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/akisfsh/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free